Aftonbladet – 9 februari 1831, sida 4

På min magra åker — säger Originalet till hosstående figur, i sitt blad för i går — är ej stort att hiäimta. Detta är en af de upprigligaste sanningar som undfallit honom. Det är lik väl underligt, att man längre bryr sig om att köra med den stackarn på en åker, som cj engång återgifver utsädet. Under ellofva långa år har det arma kreaturet gått i oket, släpat, flåsat, stretat och smakat tömmen; men lika ofruktbar är åkern. Oaktadt hela årsgrödan i vår dyra spanmålstid lemnats sör En Riksdaler i de nödstälda landsorterna, får den inga afnämare — så sotig och sötig är den slöa säden. Kan man då icke använda dessa förspillda ökedagsverken till något bättre? — Vi hafva nu ej hört af Granskaren på länge, . hvarföre vi trott alt han dragits med tvinsot. I går har han likväl sjelf yppat, att orsaken till hans förra tystnad, äfvensom hans sista stönande, legat 1 en helt annan sjukdom, upkommen deraf att Aftonbladets förmodade stora prenumeration gått honom i magen. Yi önska att denna sjukdom, en art afTic douloureux, ej må urarta till Cholera morbus, sedan han i går förgäfves sökt hjelp deremot hos Minerva och andra kloka gummor. Den ömsinte som känner något bepröfvadt botemedel emot det onda, täcktes benäget inlemma det i Hr Ablbergs Boklåda, der förstnämda blad utdelas,