SPANNEMALSPRISERNE, (Forts. från N:o 31.) Trenne andra utvägar för att besreda tillgång ä spannmål och jemkning i dess höga pris ha varit ifrågasatte, neml. 110 tillåtelse att imporicra Säd för ingen eller ganska låg Tull: 2:0 förbud emot Export deraf och 3:0 rättighet alt här försälja den pitt il Svenske hamnar på nederlag liggande Säd tullfvitt eller mot ganska ringa afoift. Sjeltva vidsträcktheten: och den olika beskaffenhelen af vårt Land, i förening med Inrikes communicationernas släta beskaffenhet och den oviohet om rätta ställnivpgen, som i inmänhet råder äfyen hos de handlande, hvilka dagligen göra hithörande uffairer, och således borde förskaffa sig en utbredd kännedom om behofvet och förråderne, -— göra det mycket svårt att med tillförlitlighet bedöma huruvida Sverige behöfver införskrifva Spannmål utifrån och huva stort q vanliänri, som ungefärligen skulle exvfordras. — Förut är nämndt, att icke obetydliga förråder i många Landserter finnas hos de större Possessione. Natorligotyvis hålla dessa på dem, så länge hopp är om prisens 353 men Om andra utväsar till behofvens fyllonde började visa sig, och auleduivg vore till prisens declination, skulle snart de spanmålsvindar, hvilka i förhoppning på saådane tider, som nu inträffat, länge varit tillslutne, åter öppnas och deras välsignelse sprida sig ölver Landet. Det medel, Ci er import utifrån, som Nya Argus ; sina sista nummer så envist yrkat, såsom det enda rätta och tjenliga skulle sannolikt blifva ganska verksamt; men de olägenheter, som deraf torde följa. synas förtjena så mycket afseende att det icke bör tillgvipas, om ej verklig nöd är för handen; aldrabelst då andra finnas, som lättare jeda till målet, och då import från Utrikes hamnar ej kuvude ske utan STe2ri