Svenska Minerva citerar i sitt sista Nummer några reflexioner öfver de meddelanden, som blifvit gjorda til Belgiska congressen af den diplomatiska commissionen. Svenska Minerva framställer uti dessa betraktelser, hemtade ur Gazette de France, sin förtrytelse öfver den offentlighet, som firr Rogiers och Gendebiens bref erhållit i tribunen. Man kan också visserli gen icke neka att det är något nytt att få höra så öppenhjertiga och naiva målningar af en hop kulissuppträden, b vilkas största vigt ligger i den hemlighet man, gör deraf. Men man måste likaså medge att det är något nytt, att se ett folk, som går från dörr till dörr för att tigga sig en Kung! I en så kinkig belägenhet, då de förgäfves söka någon, som emot ett rundeligt apanage vill åtaga sig att styra dem, måste man medge att äfven de minsta diplomatiska transaktioner erhålla en helt olika vigt, och att nödvändigheten kan påkalla mera offentlighet. Hvad heträffar General Sebastianis förnekande af dess i Hr Rogiers bref anförda yttrande om Hertigen af Leuchtenberg, hvilket vi redan för några dagar sedan omnämnde, så innehålla sista Fransyska tidningarna i detta afseende ett intressant dokument uti Hr Rogiers svar, som han äfven lät införa i Monitören , då han der fick se General Sebastianis. Han hade förut skrifvit detta svar såsom på ett privatbref, okunnig att Gen. Sebastiani skulle införa sitt i tidningarna. Hr Rogiers svar lydde sålunda : Herr Grefve! Om Ni skänker mig elt ögan