blicks uppmärksamhet, hoppas jag att min öppna förklaring skall utplåna det obehagliga intryck, som Ni erfarit af offentlig görandet i Jurnalerna af mitt bref till den provisoriska Regeringen. Jag har redan förklarat, hura Tedsen jag var öfver den offentlighet man gilvit dokumenter, som icke hade någon officiel karakter Det är mig så mycket mera okärt att för den brådskande tiden icke hafva kunnat för egen räkning taga i förvar någon afskrift af mitt sista bref, som jag nu icke kan bestämma. till bvilken grad nalerna. Le Belge och Messager des Chambres låta mig t. ex. säga, att Fransmännens Konung aldrig skulle gifva sin dotter åt sonen af en Beauharnais. Ni bör tro att jag aldrig kunnat använda ett sådant uttryck för att utmärka en af de mest ärofulla anförare för Frankrikes härar, en furste som efterlemnat så stora och hedrande minnen, För öfrigt, utan att ingå i något bedömande al ord, som kanske icke äro aldeles desamma i tidningar na som dem Ni i ert bref till mig användt, fruktar jag icke att, i hvad som rör sjelfva saken, vädja till ert minne, .... Emottag Sc. Firmin Rogier. Man finner af detta svar temligen tydligt ati General Schastianis yttrande icke var aldeles uppdikt tadt, och att det i diplomatien går ganska väl ann att inför publiken neka till det som säges 1 kabinettet,