Aftonbladet – 29 januari 1831, sida 2

ULNLKOLIUSten af detta lUkKa antal natlva härrört af en slump; men då han nu icke föreskrifvet flera än fyra och reducerat de öfrige till ett enda; kan man svårligen känna annat ändamål med tiotalets antagande än att äfven i denna indelning drifva gåckeri med tio Guds Bud. Det första Budet lyder: Du skall tillbedja och älska chartan. Ingen annan än Gud böra vi tillbedja. Detta är således ett ord, hvarmed menniskans förhållande till andra föremål, aldrig bör kunna uttryckas, och hörer, att jag så må säga, uteslutande till Guds ord. Det blir följakteligen ett gäckeri att annorlunda använda detta uttryck. Detta, så väl som de följande tre Budorden hafva dessutom 1 uppställningen en synbarligen sökt likhet med de fyra första af tio Guds Bud. De återstående sex Budorden kallar Författaren ?Kyrkans? och dem, säger han med trotsigt gäckevi, emottaga vi icke mera. Pag. 19 finnes en krigssång under namn af Morgon-Bön. Hvar och en som känner det heliga i bören, dess saliga andakt och dess lugnande tröst skall visserligen med billig ovilja anse för ett ovärdigt gäckeri med Guds ord, att såsom bön framställa en bulirande krigs-sång, Sid. 21. säges ett Kapell vara till åminnelse af det rena Pariser-blod, som först flutit för verldens frihet och att der i kommande sekler den menniskoblefna — slafven skall helsa frihetens första martyrer. De här nyttjade ordalag finnas tydligen hämtade från läran om den menniskoblifna Christus, som låtit sitt blod flyta för verldens frälsning och andeliga frihet. Skulle någon än kunhna finnas, som vore böjd att öfverse med åtalade skriftens innehåll för öfrigt, måste åtminstone hvarje rältsinnig Christen känna den djupaste ovilja mot denna oförsynta allusion å Christendomens grundval, Försoningsläran. Arbetet slutas med Amen, ett uttryck hvilket icke är användbart utom Guds ord, och som alltid har helgd för hvar och en som ieke af lältsinne eller irreligiosite låtit sig särdeles förledas. Genom nu citerade uttryck, äfvensom genom Afhbandlingens syftning i sin helhet, lärer man finna, det Författaren sökt ikläda sina politiska åsigter formen af en parodi på läran om den treenige Guden, Lagen och Evangelii väsendtligaste delar: åter lösningen, tron, kärleken och hoppet samt bönen. N Öfver hvad sålunda blifvit anmärkt