Aftonbladet – 29 januari 1831, sida 2

UTL JdUd Ul SUL ULLNT SUMMA Ald1lU UC skriften blifvit begången. ?Denna skrift framställer i allmänhet politiska åsigter och personligt sårande omdömen , i uttryck, hemtade från Salighetsläran, samt i form och under namn af Kateckes , en benämning. å den Lärobok i Christendomen, som Svenska Församlingen för folkundervisningen antagit. Det synes dock som författaren ansett denna titel icke hafva nog tydligt utmärkt det gäckeri med Guds ord han genom afhandiingen jivelat åstadkomma, då han dertill lagt Läran om tron , hoppet och kärleken: Ett nog lättsinnigt begagnande af dessa för hvarje Christen betydelserika ord, som innefattar summan af Evangelii lära. Åtskilliga uttryck i åtalade skrviften synas ock påkalla närmare uppmärksamhet. — Afhandlingen börjar med frågan: hvilken är den Gud JI dyrken? Hvarå svaras: Friheten och Chartans? Det vill i sanning synas, som Författaren ej ansett något föremål nog heligt, för alt undgå dess gäckeri, då icke ens Guds heliga namn I blitf vit derifrån fredadt. Det väsende en Christen bör dyrka är d RE TROENDE BO. EA RER Mn len enda och sanna Guden. Att yrka läran om andra föremåls dyrkan, med afsigt att få den efterföljd, vore ett Gudsförnekande och ett förledande till afguderi. Är åter, som här synes vara händelsen, afsigten icke sådan, måste dock framställningen af en lära, hvarigeno: n begreppet Gud utbytes mot det af timlig fördel och verdsliga iänrältni ingar, lindrigast sagdt , vara ett brottsligt missbruk af Guds namn och såsom sådant i högsta grad ett gäckeri med dess ord. Vidare å afhanudlingens första sida låter Författaren sin Gud, Friheten, ) sända oss sin älskade dotter, hvilken uppenbarade sig hos oss genom en verkan af — den rätivisa anden. Denna förklaring om frihetens väsende utgör påtagligen en förutsatt gäckande jemförelse med Guds treenighet. Sidorna 12 och 13 upptaga läran om tron, hoppet och kärleken, närmare utvecklade. Dervid förekommer Fråga: hvad är tro? Sv. Den blindes väg till okunnighet och slafveri. Fr. hvilken är Eder tro? Sv. Menniskan bör alltid föredraga sitt förnuft och stora ilosåfers rea fråmför orimliga och löjliga mysterier. Dessa satser innefatta den mäst påtagliga afsigt att förlöjliga ehristna kyrkans begrepp om tron, hvilken den 2 såsom en salighetsgrund, antager till j ena nödig ledning, der menniskans förnuft icke är tillräckligt