bredvid boden varande Magazinet.) Hvar är nyckeln till det der: skåpet? Fruntimret. Här min Herre. (Man uppläste nu skåpet och undersökte det fruktlöst, likasom alla lådoroch dörrar öppnades, utan att något fanns att taga 1 beslag. Fruntimrets man, som var bodens ägare inkom nu, ach, :sedah man underrättat honom om hvad som var på färde, yttrade alla de visiterande med en mun, att ehuru betydlig beslagareandel de hade, så kunde de likvil icke annat än på det högsta och hjertligaste fägna sig öfver den lojantd som de i denna boden upptäckt, liksom det skulle hafva i den aldra högsta grad smärtat dem, i fall de funnit verkliga utländska kattuner i stället för träbitarne. Det går väl an, förmente de, att visitera på vägar och i tullar. Att intränga i husen förekom dem likväl 3ärdeles motbjudande; men hvad måste man icke göra för vår prisvärda inhemska Industries skull? Na var omkring en half timme förliden, och visiten var slut. )