LITTERATUR. Vi hafva i ett föregående nummer nämnt några ord om Walter Scotts efterföljare bland Europas öfriga nationer. En ibland desse ännu hos oss föga känd men högeligen förtjent af uppmärksamhet, är Polacken Alexander Bronikowski. företalet till sin Hippolyt Boratynski? förklarar sig denne Tolens utmiärktaste Romanförfattare sjelf för en efterföljare af den store Scottske. fan likväl icke någon slafvisk efterhärmare; med sjelfständig blick öfverser han det tidehvarfs karakter, som han målar, och hans sätt att framställa individuer na och gruppera dem, saknar icke smak och skicklighet. En egenhet, som vid läsningen af hans arbete genast företer sig, är det tycke Skottlands och Polens seder och öden hafva af hvarandra till den grad, att man ofta devöfver måste förvånas. Bronikowski sjelf yttrar sig om denna Sarmaternas likhet med den Caledoviska halföns bebyggare s sålunda : Ijeltemod och politiska misstag, brinrande kärlek till fäderneslandet och den urgamla författningen, egensinnigt motstånd mot den framskridande och ombildande tids-andan, religionsnit urartadt till ursinnig fanatism, och partiernas brottsliga tillgifvenhet för utländska förstar; Oligarkiens och Anarkiens fasor, emellanåt ljusnande för enskilda, herrliga mäns uppträde, förädlade genom ett värdigt national lynne, de befallandes svaghet och vasallernas trols, räcka hvarandra handen under loppet af de begge folkens historia, och båda hafva de sjelfva beredt åt sig det gemensamma ödet, att, e, buru på olika sätt, försvinna ur verk dshistoricn och gå under ielt mäktigare grannorike, Nationaldygder och fel hafva utbil-: dat sig helt annorlunda, än hos de omgifvande folken. 5 5eder , språk och vanor som äro fremmande för det öfviga Buropa, hafva till största delen dragit kunsk apen om deras forntid i från den öfriga Finropeiska historiens annaler och gjort den : slöja allt vt: re, I hvavcninder århundradena i004nv dart