dertill. Nära 2000 stnderande i de juridiska och medicinska skolorna hade: den 28 begifvit sig till Lafayette för att ättrycka deras saknad öfver hans resignation. Generalen, som var i Deputerade kammaren, begaf sig vid första underrättelsen härom, hem till sitt . hötel, i sällskap med sin son och Hr Odillon Barrot, samt helsades vid framkomsten med uthållande rop af Lefve Lafayette! Studenterna buro honom ur vagnen in på gården. Sedan de här formerat en fyrkant omkring honom framsteg en bland dem och tilltalade Generalen äfvensom Hr Odillon Barret i ett lifligt och varmt tal, hvaraf vi meddela följande utdrag: — Vi lyckönske Eder, att hafva skiljt eder ifrån dem, hvilka mäta juliidagarnas stona revolution efter deras egen futtiga (pigmy) måttstock; Frankrike skall snart få lära känna vidden af det förtroende det bör skänka åt en styrelse, från hvilken Låfayettle skiljer sig. Vi säga frankrike, ty departementerna hysa med oss lika känslor: vi hafva der våra fäder och bröder, — Det är Edert namn, General, som förenat alla patrioter. Det är Er, Frankvike har följt: Er, som det ännu alltid skall följa! Revolutionens öde står högt öfver dessa föraktliga kotterier, som den stora nationen snart skall trampa under fötterna. Generalen tackade deputationen för dess goda tänkesätt, och uttryckte sitt omdöme om den Parisiska ungdomens uppförande och samverkan med nationalgardet, till bevarande af det allmänna lugnet, den enda fasta grundval för landets lycka. Han yttrade, att ban väl uppfattade och delade teras känslor i afseende på det löfte som afgafs på Stadshuset, om en populär thron, omgilfven af republikanska institutioner. Haus sätt att tolka detta löfte afvek i många afseenden ifrån andras, hvilka han emedlertid fullt och fast trodde, äfven leddes af simma Önskningar för fosterlandets sällhet. Han försäkrade deputationen att han skulle använda allt sitt inflytande i tribunenr för att rotfästa ett så populärt system som möjligt; (högljudt bifall) och anmärkte, att han au måhända skulle kunna nyttja detta inflytande på ett kanhända starkare och mera otvunget sätt än två daar förut, ehuru han trodde sig aldrig hafva uppoffrat sin individuella öfvertvselse för nåcot afseende nå