Sundsvalls tidning – 30 december 1875, sida 3

sig fram. Nu framstäldes fordringar på bögri ffatter än de lagliga, men mötte owantadt mot stånd. Folket misshandlades, många kastades fängelfe och beröiwades alt, fom de egde. Då de äldne klagade hotades äfwen de med sängelse och mäste fly til Montenearo. Skatteindrifwarne foms mo med wapnad polis och anstalde en formlig plundring, men bönderna nekade att arbeta ät de muhamedanske godsegarne, flydde upp i bergen och sande sina egodelar till Montenegro. J dijstriktet BVilec förgrep polisen lig på en koinna och jkot en kristen, fom sötte stydda henne. Dylita tildragels fer upraknas i hundratal samt gifwa ett egendom ligt begrepp om turtijt förwaltning och turkst rätts wisa De turkiske und rsätar, fom flytt til Mons tenegro, fingo snart lof att återwända oc af Der: wisch pascha tillgift. Det oaktadt angrepos de wid grånsen af lurtiska soldater, hwarwid nagra af dem dödades. Derwisch pascha förtlarade nu, att fol: daterna handlat utan befallning, och erbjöd ny tillgift. De landsflyktige wände nu hem, men nås ara nätter därefter upbrändes deras boningar. listiliga förolampades och pryglades En wärdshusidkare mördades, emedan han hade gifwit nås ara flyktingar nattherberge Åtstilliga andra mörs dades, en af dem, emedan ban klagat för polisen. Waldswerkarne blefwo icke straffade och unde föl: ning företogs ide om saken. Häri fe konsulerna en tillräcklig förtlaringsgrund til uproret. Möj: ligen stuue bönderna annu en tid hafwa härdat ut, om de ide hoppats på utlandsk hjalp. Det berättas dem emellan, att kejsar aren af Österrike rest till Dalmatien för att kopa Bosnien af fule tanen, och bönderna tänkie till och med på att sanda bönestrifter til kejjaren. Derwisch pascha förbjöd dessa på det strangasie, och därpå följde hotetjer, fruktlösa underhandlingar, såtrider mellan kristne och muhamedaner, wapens tagande i beslag och förfaorliga grymheter från ömse sidor, Slutet af berätteljen handlar om omöjligheten af förbätt ringar. J början war resningen riktad mot de lotala myndigheterna och de muhamedanske gods egarne, och bonderna, sörklarade öppet, att de icke gjorde upror mot sultanen. Men då de mötte de iurliske soldaterna, blef friden viftad ocksä mot fus veränen, ty det fans för de kristne intet annat wal än att beka:apa honom eller anyo underkana fig de lotala myndigheterna och deras olidliga förtryck. Deras sörsla fordringar woro mydket hofsamma: att deras kvinnor ide måtte förolämpas, deras kyrkor ide wanhelgas, att de mätte blifwa likstalda inför domstol, att. polisen stulle skanka dem skydd mot wåldsamheter, och att Hatteindrifwarne ej måtte taga mera an hwad lagen iillstaddeSedermera begärde de, att statten på hwarje hus ice skulle ofwerstiga en dukat om aret, och att hofweriet skulle afitaffas Dessa fordringar förtastades dock, och man wille ide höras lalas om nagon förbättring af tillstandet. innan de tristne nedlagt wapen samt givit fig på nåd och onåd. Konsalerna tro på grund af den hos båda parterna rådande fanas tismen, att förbattringar nu omöjligen funna ges nomjöras. er NONE NAN