er tten, aflftgjort I postwagnen pc upgående tåget. Då taget antagligen hunnit til Bankeberg bördes häftiga signalstötar, hwarefter tåget siannat. C. hade då fett ut och fann at tåget ftod sstilla eller gick mycket sagta utom grin darne. Emot stationen hade witnet ej fett. On en stund satte fig taget åter i gång. Under stilla ståendet hade hörts samtalande röster. C. wet e sakert hwarifrån de kommit; dock tror witnet at de befunnit sig på tägets högra sida och den ene till höger, den andre till wenster om hans plats Under natten hade rädt snöyra. Windens rigt ning hade ide witnet observerat. Före samman stotningen bade witnet ide hört någon signal Stationskarlen Olaus Sundberg, fom har fir bostad i wenra banwaktarestugan wid Bankeberg hade blifwit wackt af sin hustru, då O. F. Jo hansson intommit efter fin lykta. Sirax därpå bade witunet hört upgående tåget gijwa fta:ionsligs nal och sedan en läng och flera korta stötar. Wit net bade då sprungit upp och genom fönstret sett akterlyttorna på taget, som da stod wid grindarne, hwarijrån det genast fortsatte Samtidigt hade witnet endast fett ett stilla grönt sten från plats formen. Den stuga, witnet beboode, hyrde witnet af Johansson. Tagets stationssignal hade gifwits då Johansson warit inne i rummet, och hade denne gatt ut utan att stanga dörren. Tåget hade baft stark fart då det pasferade stugan. Om det warit snöyra då taget passerade hade witnet sig icke bekant; men wid 3-tiden, då han, fom gatt och lagt sig, åter blifwit wäckt af Jakobsson, hade det warit fnöwäder. Denne hade da omtalt att tå: gen fört ihop. Winden hade warit NO., detta hade witnet känt, då han begaf sig till Lagerlunda Sundbergs hustru hade icke warit uppe och sett nagra signaler. Något jamtal om hwad jom kunde wara orsaken til olyckan hade. witinet ej hört. Huru semaforen åt Linköpingshället statt da S. fom ut hade witnet ej iakttagit. Jatobsson hade warit med S. ute och sett, huru w.xling försiggick och signaler gifwas. J telegrafering hade Jakobsfon ide warit mycket kunnig. Öfver hufwud taget bade witnet ej litat på Jakobsson få utt han wår gat låta honom utfora sina göronal Jakoboson hade ej få tätt att ratta, att wi net wagade lita på honom. Stationsinsp. Bjorkelund Hade gifwit S. i updrag att underwisa Jatobsfon i ett och annat aj hwad fom foretom wid Natwnstjängos ring od) detta hade afwen S. gjort. Personalen wid Bankeberg utgjordes mid nden af inspettoren Bjorkelund, siatonseleven N-ite on. siamonsfsorm. Enalander, stationskurlen Sundwen och ertra fa: tionskarlen Fofobsjon. Wo tynalerna Hade ite net trott att dessa galde gringarne Banmältareb.sftrun Hanna Ieit, boende wid Bankeberg. ingaf en skriftlig beramen I fram: gick, att bon, fom legat wafen hela natten, hort tagets stationssignal oc) fort da I pplignaletna. Pon hade då gatt upp och fett ut fun unit låget ha stilla wid grindarne; men rpa tort: lätta, hwarwid det small i mc IBid denna Hod en fart med grönt sken i A plats formen, dit hon sedan wande IA ett stilla grönt sken Iran en handlykta oc Hi 54, och sedan samtidigt. et rodi sten, 9. Åt naimade sig, fördes upp od) ned ra bus rit af banwakten Johansson, aken 9 oligt och haftigt fragat Jakobefon, bwarlor i hamn ban ej stoppat taget. Då töget mi E fart aflägsnade sig hade hon tydligt fett ticts after lyktor, hwaraf framgid att hgualerun ran plats formen, fom ännu nönjdes, jämma bor wara fyns liga till tåget. Då hon först w1 det röda stenet, hade detta befunnt, lig närmare latio.ma an henne. Efteråt hade hon a odligt sett tågets akterlyttor. Hon anade e 1 ffulle bli tägmöte od) trodde att tåget fule ac tillbafa in på stationen. Witnet gid innan Jyarejon hann till wexeln, men då hennes ..un om ut, hade denne fatt där På hwilten sida afjufwuds sparet Johansson sorungit, tunde witneticke ups gifwa. Under det hon odjerverade taget ch fig: nalerna bade hon befunnit lig än i kötet och än i tammaren, hwilken senare bar fönster e dada hållen. Fönstren hade icke warit dubbla ch hon öpnade dem ej. Stationsinspektoren I. A Pettersson i Ljölby hade af trafikdirektören begärt att få utg med reservlokomotivet från Mjolby och hade ha, då tillatelse härtill gafs, med manikap, begiswit ig af. J Bankeberg hade han tillirågat Björkeiund wad slugs fen han stoppat täget med och hade ynne därpå swarat rodt! Samma fraga hade han stalt till tonduktören Martin och därpå fatt was ret: grönt. Några telegram wexlades ide hen aftonen mellan Bankeberg oc) Mjolby förr i olydan inträffat, då ett anländt forst från 2 kelund och sedan ett från D. Forselius. den mar under natten N.D. och det föll snö. Wid ändring of mötesplarg för tågen I trafikdirettören Sjöstedt plägat til wäga gå wid detta tillfälle. I Pa annu en gång, efter sista mitnesmålets bt till Martin framstald fråga, fortlarade den stämdt, att han ej från slationen se manne. I