Sundsvalls tidning – 28 december 1875, sida 2

VW gtuct et Dosttgt ottetro TULL, Den breda stuldra, på nordmannasätt, Håll fram mot den som will i bojor slå; — Wälkommen helsas du här åter då. (K. W.) Riksdagsmannen C. A. Larsson, hwilken fom bekant i winter warit betänkligt sjuk, lär nu wara så till helsan återstäld, att han ämnar in: finna sig wid riksdagen. Vid beväringsmönstringarne under 1875 hafwa 23429 bewåringlingar ansetts till frigåtjänst antaglige men 7058 oantaglige. Kommerskollegium. I Swenska medbors garen läses: Presidenten Bern har nu til cis vildepartementet ingifwit ett förflag om huru han ansett att frågan om kommerskollegium bör lösas. Detta menar han, bör ingalunda ske genom att indraga werket, utan genom att dels indraga några gamla tjänster. dels inrätta nya. Så lärer han bland annat föreslå att kollegium bör utae en tidskrift för handel och näringar, för hwilket ändamål en redaktör och en korrekturläsare skulle på stat anställas. Wi ha ej warit i tillfälle fe förs faaet ännu och kunna således ej närmare redos göra för detaljerna. Wi ha här sagt hwad wi hört. Ärbetande komiter. Grundskattekomiten, eller rättare sagdt den för förberedande underfökningar om grundskatternas aflytande oc utbytande mot annan beskattning nedsatta fomiten, behöfwer åtminstone början af nästa år för att få fina ars beten färdiga, hwadan det också torde wara att antaga det avundffattes och här-organifationsfrås gan ice fan föreläggas nästa riksdag. — Komiten för änbetswerkens lönereglering och omorganisation har nu slutat sitt arbete med k. myntwerket, oc berättas om fomitins förlag, att, bland annat, därigenom afses att minska tjäns: stemännens antal från 4 till 3 samt att i stället för en öfmerdireftör slulle komma att tillsättas en myntdireftör. Allehanda för Folket har utsatt ett pris af 1000 fr. för de bälta upsatser och småsaker, fom inflyta i tidningen under år 1876. Prisen, fom blifwa 14 ftyden, delas i belopp från 300 ända ned tid 20 fr. för upsatser och skaldestycken samt från 75 fr. ned til 5 kronor för gåtor oc dylikt smärra gods. Det owanliga och nya förekommer härwid, att de talrika prenumeranterna själfwa afz göra, hwilka upfatser skola taga pris. Eldsvådan i Centraltryckeriet. Till hwad wi meddelat om denna sorgliga olyckshändelse, lemna wi nu, ytterligare följande tillägg: Då nattwakten kl strax före en kvart öfwer 3 giorde fin rond i lokalerna, öpnade han fom mans ligt luckorna till den norra hissen och märkte nås gon rök, hwilket gaf honom anledning att slynda upp till stentryckeriet för att efterse, om någon fara botade. Genast wid sitt inträde genom den från norra trappan ledande dörren fann hann, att eld hade utbrutit i den del af salen fom mar belägen under den af hr Seedorff bebodda wåningen 4 tr. upp i norra flygeln, samt att lågorna spredo fig efter wäggen upp till taket. Efter några fås fänga försök att skäcka elden, fom angripit ett par af de i salen flående borden med det å de samma uplagda papperet, hastade han upp til hr See dorff för att wäcka och underrätta honom om den fara i hwilken han swäfwade Denne fom genaft ut, oflädd, i yttre rummet, fom då redan mar fyldt af rök, upmanade fina bägge äldsta söner att skyndsamt jämte nattwakren söka fin räddning ges nom att springa utför trapporna, hwilket dessa också utan annan beklädnad an sina linnen gjorde Den ene af dem hann dock att medtaga en del af fina fläder, ywaremot den andre nedkom på gatan i famma tillftånd fom han war, då han steg ur sängen. Själf begaf fia hr Seedorff åter in i de inre rummen för att rädda de återfrående af familjen. Röken tilltog emellertid jå hastigt, att det war omöjligt att begagna den wanliga nedz gången, då han sjjalf skulle bana fia wäg utför trapporna, hwarkör Han måste tillgripa den för twiflade utwägen att med ett nyligen inköpt räddningståg nedhissa de fina. Detta aflopp lyckligt med makan och de twänne yngsta barnen samt de båda tjänstflickorna, men då han på samma sätt skulle radda fig sjalf och de ännu hos honom mars rande trenne barnen öfwerwäldigades han af den tilltagande röken, få att han ide förmådde utföra detta sista raddningswerk. Omhwärfd af de uts strömmande rökmolnen, syntes han wäl ännu en I gång wid fönstret, och brandschefen, kapten Hollsten, som då anlandt till brandstallet och såg hans farliga belägenhet samt markte, att ingen annan raddning fans för honom än att måga ett hopp ned på gatan, styndade genast in i järnmwägsktationen och utkom därifrån med en presfenninge famt ett par personer till hjälp för att biträda wid det improwiserade råddningsseglets hållande. Seedorff syntes dock ej mera till och icke häller förmärktes något tecken till, att ban hört de up: manande rop, fom till honom höjdes från de på gatan stående personerna. De fyra liken återfuns nos fram på förmiddagen. vv