Sundsvalls tidning – 28 december 1875, sida 2

i annat fall twå öfwerlöpare, ehuru det då är synnerligen swårt att afgöra, hwarest hr Sjölund gjort af sin röst, enär man swärligen kan misstänka honom för att hafwa röstat på någon af de andre kandidaterne, nämligen bruksegaren H. Schale, fom erhöll 9 röster, landshöfding Treffenberg och hoiz predikanten Lithner hwardera 2 samt kapten L. Berg och professor K. A. Ängström, fom hwardera erhöll i röst. Långt ifrån således att någon röst saknades, så intraffar här till och med, att om denna efter eu af ortens tidningar meddelade res dogöreije för röstfördelningen är riktig, får man en röst mer än fom antalet landstingsmän enligt förteckningen är, ett något öfwerraskande förhållande. Tager man i betraktande de kommunala roftjörhållandena inom detta län, borde landstinget ega ett helt annat ulseende än det eger, ty näst Gefleborgs län är i Westernorrlands jord: brukefastigheten i fyrktal det swagaste i riket, då nämligen af landsbygdens hela sfyrktal endast 44 procent kommer på namnda fastighet. Ecrempels wis kan då tagas Skons tingslag. Under det jordbruksfastighetens sammanlagda fyrktal därjtä des endast upgår till 11 333 fyrkar, få faller på andra beskattningssöremål ide mindre än 104 274 stycken. Äjwen röftfördelningen nodwandiggör här ett nederlag för bönderne, då nämligen i den ena af de tre kommuner, af hwilka tiagslaget bestär, en person förfogar öfwer mer än hälften of iamtliga rösterna; i den andra funna de 8 röltberättigade, fom äro påförda mer än 1 000 fyrkar, öfwerrösta de återstaende 622, och i den tredje funna sannolikt de 4, fom äro paförda mer än 250 fyrz far, wid omrostning drifwa sin wilja igenem. Ide dess mindre äro för nämnda tingslag twå bönder landstingsmän. Egendomligt maste det förefalla, att icke egarne till de stora possessionerna, af hwilka knappast någon i nämnda härad är jordbrutstaftigDet, lagt tyngden af fir wilja i wågstålen mid landstingsmannawalet. Skulle de det göra inom hela länet, komme utan alt twifwel Vefternorrs lands landsting att förete en betydlig förändring till det battre. Senaste riksdagsmannawal och den harm, det synes hafwa wactt, fan möjligen i detta afseende åstadkomma en omfaltning af ftällningen. Om bondeoch herreregemente m. m. slrifwer i H P. en Ängermanlanst landtmanna: partist, den fig Pehr Crit kallar, bland annat följande: Det ar just ide få särdeles wackert, att i kamrarna på riksdagarna bilda sig partier af sådan art, att de få fina särsliljande (ök-)namn, ty det låter fom om uti kamrarna stulle råda lika beftaffad stråanda, fom uti de lyckligen aflifwade fländena, om hwilka en hemkommen riksdagsman i borgareständet gaf det witsordet, att: de mora såsom hästbotare allihop. Det så kallade landt: mannapartiet behöfwer dock ide slämmas för nam net, medan detta parti kämpar för modenäringens, jordbrukets lättande frän numera osläliga onera. — Fa aro de af denna ortens representanter på riksdagen, fom ide i mer eller mindre mån tillhöra landtmannapartiet, hwilket wuxit ur barns storna, och hwad ondt ellev godt detta parti fommer att göra riket får wäl snart nog det fåtal af ssrithalsar förnimma, fom, af fruttan att ice i ewighet så frossa på söreträdesrättigheter, få ömkeligen klagat öfwer besaradt bondregemente. Wårt lands historia wisar of hurnledes herreres gemente flerfaldiga gånger bringat riket på obes stand, och aldrig än affåg de menige mans bäfta, sawida ide man will pastå, att det war til me. nige mans bäfta fådana förordningar utgåfwos, som t. er den, att det endast tillkom adeln, att på landsbygden hålla .. krogar — — — — — Utan att med någon fritif befwära de rätts grunder, fom gjort fig gällande under det den swenska jorden undergått en masfa fasfififationer till säteri, frälse, etc, få finna wi utan alt fäbbel, att kronoslattejorden alltid undgått att blifwa ihåg: kommen med all slags befrielse ifrån utgörandet af de onera, som för rikets behof erfordrats. (Där hafwa wi ett belysande exempel på fördelarna eller olägenheterna af ett herreregemente) Emme: dan för riket äro behöflige alla de onera, fom ut: göras af jordegarne eller jordinnehafwarne, få har man genom lagstiftningen sökt förhindra hemmans: förminslning, på det att räntorna ide må minskas, men däremot främja hemmansklyfning, hwarige: nom en mängd onera. hörande under rubriten Beswär, ökats. Men lagen medgifwer dock hem: mansafsöndring på wissa wilkor, hwilka dock gå ut därpå, att stamhemmanet icke beröfwas förmå: gan att utgöra ålöpande onera. Beträffande tros nostattehemman är tillåtet, genom förordningen den 6 augufti 1864, att afsöndra till och med en tiondedel af egowidden. Detta lagrum har, t. o. m. wid häradsrätt, blifwit få tilämpadt och tolkadt, att från hemman, fom haft en egowidd af t. er. 1000 tunnland (in och afrösningsjord sammantaget), 100 tunn: land få afsöndras, utan afseende på den afföns drade jordens bestaffenhet Hwem fan dä föruns dra fig öfver, att exempel fan anföras på, burus loD ott mindre homman af Amfrina n mantals