e. we LR nen RAR PT FT 7) 44444 YLPJIVvISs yvr nom bekant, därom srtriftligen underrättat lotomos tivföraren. Att detta föranleds af order jran trasikdirettören, kunde B. ej påminna fig. Första bromssignalen gass med trenne korta för tar från lotomotivet då tåget befann fig midt för stationens ekonomibygnad. Farten war då myc. ket stark. B. hade ej kunnar ropa, emedan orden ide slulle kunnat höras af tågpersonalen. På itopps signalerna hade ögonblickligen fwarats från lofos motivet. Då tåget befann fig midt för plattformen war handsignallyktans sten rödt, och detta bade först ändrats till grönt, då B. tyckt att tås get itod stilla wid norra wexeln Någon badjig: nal hade B ej wågat göra, emedan täget då funs nat gå ur fpären i wereln; att det stod just där bade B. kunnat tydligt observera. Banwaktaren Fohansson hade under tiden kommit upp på platt: formen. Da taäget satte fig i rorelse hade B. tills sagt honom att springa efter oc; wisa stoppsignal. Själj hade han höjt lyktan, fom wisat rodt sten. Fohanssons signallytta hade först wisat hwitt, men då han sprang rödt slen. Till tåget, fom befann fig på omtring 660 fots afständ, hade en bwiBling med signalpipan ej kunnat höras. Konduttören bade warit styldig att gå af och fråga hwad fom war å färde. Öm Martin och) Andersson woro på fina platser hade B. ej kunnat iakttaga, ty tåget gick få fort att han knappast kunde ur: slilja wagnarne. Åågmöte wid Bankeberg hade understundom egt rum. Under sistlidne januari månad hade ett til bud till olyckshändelse inträffat, men B. hade då ej warit tjänftgörande. Nagon annan person än Jakobsson hade ej warit närmarande förr än fes nare, då banmastaren infann fig. Någon möjlig: bet, att efter tågets afgång fätta fig i förbindelfe med detfamma fans ej. På åklagarens fråga uplyste friherre Sparre, att fnalljignaler ofta plägade begagnas under res parationer på banan, men att sådana anwändes inom stationerna hade ej warit brukligt, enär stationen war tillräckligt flyddad af de fasta fignas lerna. Konduktören L. C Martin berättade, att tåget, då det nalkades Bankeberg, gick med en hassighet af omkring twå mil i timmen. Man säg ingen signal utom stationen. Först då tåget befann fig ungefär midt för stationshuset ljöd stoppsignal från lokomotivet. M. hade ej fett ut förr än sista wags nen kommit helt oc) hållet förbi stationshuset, då ban marfebliftvit ett grönt stillastäende sken Broms jen befann fig till wenster i wagnen. Tåget fan: nade ide helt oc) hållet. Då det åter fatt fig i gåna blickade M. ut och fåg då twå gröna slen. Han hade fortsatt att blicka mot sta:tionen få länge han kunde. Winden hade kommit från wester, nå got med tåget. M. hade frågat en karl wid wexeln på wenstra sidan om tåget om signal saknades wid grindarne, och denne hade därtill swarat ja. Hans signallykta wisade grönt sten. Srax därpå hade M. gått öfwer til wagnens högra sida. M. hade ej gjort lotomotivföraren upmärtjam på att figs nal saknades wid grindarne eller widtagit någon annan åtgärd, ehuru reglementet föreskrifwer det. Det snöade farkt, få att det war swärt att fe fig: nalerna. Alla å tåget tjänstgörande perfoner moro nyktra, få widt M. hade fig bekant. Med Lokomotivföraren Andersson hade M. talat i Mjölby. M. hade ide märkt att lofomotivföraren wid wereln talat wid den där stäende ftationsfarlen. Bromss signalerna på stationen antog M. hafwa gält grinz darne. Då tåget utgick från Bankeberg bade det, fom M. tunde tyda, en hastighet af fyra mil i timmen. Nagon signal från tåget n:r i hade M. ej kunnat märta. Extra stationskarlen J. A. Facobsson hade uns der natten erhällit telegram från Linköping att wäcka stationsinspektoren. Då denne kom ned på expeditionen hade han kallat på Linköping och strax därpå tillsagt I. att gå och lägga om norra wexeln samt att därefter gå hem efter fin lyfta. Då I. kommit tillbata bade han blifwit tillsagd att gå ut och fe efter södra tågets signal, men blifwit före bjuden att fälla femaforen. Stationsinspektoren hade emellertid själf kommit ut innan tåget fignalerade och salde semaforen, då tåget ännu befann sig utom sodra wexeln. Därpå bade I. erhållit befallning att gå till norra wexeln och wisa klart för tåget n:r I, men han hade ej, gående till wenster om hufwudspäret. hunnit fram förr än tåget gid om honom. Då ban fom fram til wexeln stodo ännu ett par wagnar kvar inom densamma. Wexeln hade af tåget bliswit upskjuten, hworför J. åter lagt om densamma. Konduttören Mar: tin bade frågat honom om det ide ffulle wara lig: nal wid grindarne, hwartill I. swarat nej. Sista wagnen i täget hade då hunnit förbi honom och tåget satte fig strax därpå i gång med ful fart. Hans lytta hade wisat grönt sken. Banwatten Johansson hade kommit springande, ropat stopp och wisat röd signal, men I. wisste ej hwad ban stulle göra, ty ban förstod ej nattfignalerna, om hwilka ban ide erhållit underwisning. Han hade tre Mss KA LL .2 — — AQ— — pm — A: — —— —— YÅ— ee