Rättsundersökning rörande Järnwägsolyckan wid Lagerlunda. (Forts. fr. föreg. n:r.) Stationsinspektoren U. Björkelund, fom därefter förekallades ingaf en längre ftrift, hwilken up: lästes. Hufwudinnehället af densamma war lika med br B:s berättelse wid förberedande förhöret å Linköpings station den 15 november, hwarför wi här förbigå densamma. På framstälda frågor upgaf sedan hr B.: att han ej haft tid att unders rätta banwakten O F. Johansson om tågmötet, emedan denne först kom då täget gick förbi plattformen. Grindarne norr (öfter) om ftationen hörde ej till ftationsområdet och någon signal fans ej mid dem. (Baningeniör Hård fid här lemna näara uplysningar om banwaktares slyldigheter och och åligganden, och det framgid häraf att intet kunde läggas br B. till last därför att ingen stod wid grindarne). Från kl. 8 e. m. til dess natts tägen passerat hade stationskarlarne tillsägelse att passa på telegrafen, ehuru de ej woro slyldige där till förr än täget dröjt en half timme öfwer bes stämd tid. Natten i fråga hade det gjorts af ertra stationskarlen J. A. Fokobsson, hwilken kunde det. Å. bade ej fått meta att tåget n:r 2 mar förjenadt förr än ett telegram anlände från Linföping af lydelse: Det har warit fråga om tågmöte, men är nu troligen för sent. J. M Detta war dock blott ett privat meddelande. Då trafils direktörens telegram ankom med order om att tägmöte ftulle sie, hade B. sagt åt Fakobsson att gå och lägga om norra wexeln, så att tåget n:r 1 fick gå in på fidofpåret. Jakobsson gjorde det och tom tillbaka. Då gick B. in på expeditionen och telegraferade till Linköping, men bade ej ge: naft infört fitt telegram i boten. Telegram hade ingått från Mantorp att tåget n:r 2 passerat. B. hade då gått ut od tillsett att alt war i ordning och fedan åter gått in, emedan han wäntade telegram från Linköping. Ja: obsson hade warit fulltomligt nykter, men huru det war ned Johansson wisste ej B. Uttröttade unde ingendera af dem wara. Jakobsson hade agt, att norra wexeln war omlagd, men B. hade jälf ide öfwertygat fig därom Jakobsson hade rhällit någon underwisning i signalering, men