AL4 2 (Betraktelser af —g). 1 J samma mån den allmänna bildningen tiltager, ökas de på folkskolan stalda fordringarne, och omdömet om hennes förmåga att fullgöra henne ålagda, behjärtanswärda siyldigheter blir högst olika å skilda ställen. Bland många uttalanden härom jästa wi upmärtsamheten wid ett, hwilket synes oss innebära en hög grad af sanning, det är: folkskolan motswarar på intet sätt tidens fordringar. Detta fan här röra antingen däraf, att dessa äro öfwerdrifna eller begära mer än hwad med ffäl fan fordras af underwisningen i sådan skola, eller oc däraf, att de kunstaper där inhemtas ej motswara den upgift ffolan genom lag fatt sig förelagd. Hålla wi oss nu till det senare af dessa anta: ganden och därmed jämföra bestämmelserna i gäl lande författningar rörande folkunderwisningen, finna wi (kap. 1 7) att en lärjunge, då han lemnar stsolan, bör åtminstone hafwa inhemtat nö: dig kunstap i följande ämnen: a) ren och flytande innanläsning af swensla språket, så latinst som swenst ftil; b) religionskunstap od biblisk historia till den grad, fom erjordras för att funna hos prefteritas pet börja den egentliga nattwardsunderwisningen; c) kyrkosång, med undantag för dem, fom där. til sakna alt anlag; d) skrifwa och e) de fyra räknesätten i hela tal. Detta torde nu wara det minsta man fan fors dra af en flerårig underwisning inom folkslolan; man begär desslikes, att lärjungar, utgångne därifrån, fiola finnas mogne for intradandet i elementarlärowerkets första klass, en omständighet, fom nägot ökar här ofwan papekade kunstapsmatt. Skolstadgan älägger tillika hwarje inom skoläldern warande barn att inställa sig i stolan, och meddelar befrielse därifrån endast ät dem; hwilka besöka enslild laroanstalt eller underwisas i hems met, i senare fall dock under wilkor af, att det inlarda i noggrannhet och omfattning någorlunda motswarar hwad ssolan meddelar; är ej få för hållandet anbefalles ordentlig skolgang. Med dessa besiämmelser för ögonen bör man kunna fordra ofwan antydda funifapsmått af hwarje individ wid slutet af stolaldern, på samma gang motsatsen antyder dålig eler otillracklig folkjfoleuns derwisning eller slapphet och må hända wardslöshet hos hennes wärdare. Likaså begäres ej mer än hwad med skäl fan wäntas af war tids folkstoleunderwisning, då man nöjer sig med hwad gållande stadga förestrifwer, och om skolan ej kan tilljredsställa dessa berättigade anspräk, fan hon ej häller sagas motswara den upgift hon genom lag fått fig ålagd. JImellertid finnas talrika exempel på att manga efter flerårig stolgång ej kunnat nöjaktigt läsa innan: till, ej egt nägon egentlig insigt i att addera och subtrahera; många funna ej stilja mellan fjälfljud och medljud, ja ej ens fammanfätta en till oc) med mycket latt stafwelse. En och annan hwilken ge: nomgått den egentliga nattwardsunderwisningen och saledes bort funna något, har bejunnit fig på n synnerlig låg standpunkt; och wid sidan af alt )etta kommer, att många saknat all underiwissing. Dessa sorgliga företeelser hafwa fina orafer, på hwilka wi i det följande wilja fasta alls nänhetens upmärtsamhet. Lårarnes och skolornas antal är örringa iförhållande till de ftol)esökande. Med ledning af föreliggande upgifter hafwa wi wstalt widstaende tabell, af hwilken detta tydligen ramgår.