har polisen t. d. befalt kustarne att genast lemna hwarje passagerare ett föreskrifwet märke, och nu brukar den stanna drostorna midt under farten och se efter, om ordern werkligen blir ätlydd. Så myden kontroll — och dock så många förbrytelser och så mycken råhet! Men de anklagade taga ock saken på sitt särfkilda wis; de hafwa funnit på, ftrifwer tidningen, att supa fig fulla, när de skola inför rätta, och de åftadfomma då ett fådant pet: takel, att förhöret ständigt mäste upskjutas till en annan gång! Från Berlin skrifwes: Polisen har i dessa daz gar hållit undersökningar i de härwarande so ci. alistföreningarnes lokaler och lagt be: slag på en del papper, som lemnat uplysning om deosa föreningars politiska karakter. J följd häraf hafwa de tyska murare: och stenhuggareföreningarne förtlarats uplösta, och flere andra föreningar torde gå samma öde till mötes. För öfrigt hafwa de slörre socialdemokratiska föreningarne redan en längre tid haft sin centralledning i Hamburg. J spetsen för agitationen i Berlin får muraren Paul Grokkau, hwilken en tid sutit i jängelse. Det har redan förut warit polisens afsigt att äfwen ingripa mot de Bebelska föreningarna, fom äro ut: bredda öfwer hela Tyskland, men, då dessa städse begagnat den försigtigheten att efter hwarje möte saktistt uplösa föreningen, få att det ide fans nå got synligt band mellan anhängarne, har detta ide lyckats. Först efter sammansmältningen af den Bebelska och den Hasencleversta socialdemokratien i wåras hafwa nagra nya föreningar bildat sig, till hwilka äfwen de twå ofwan nämda hörde. Enligt nägra tidningar från Berlin har det preussiska bibelsällskapet i fin sista årsberättelse tlas gat öfwer, att bibelns utbredning under sista ti den starkt aftagit i Tyskland, ia, att man till och med inom wissa föreningar upkastar den frågan, huru mida det ide i allmänhet fan anses skadligt för folket att ha en religion, och om det ej är på tiden att werka för bibelns fullständiga undanträn: gande från hemmet och skolan. Som orsat till detta omslag i folkstämningen anföres socialismens utbredning bland de arbetande klasserna, i det att den söker bibringa dem sitt bittra hat till all res ligion; den öfwerhand tagande luften hos handts mwerfaoch fabriksarbetare att förlöjliga alt, samt slutligen den missbelåtenhet och förlustelselystnad, som gripit den tjänande klassen. Nordamerika. Presidenten Grants budskap tillstyrker ändring i konstitutionen därhän, att fulkomligt fria skolor utan hänsyn till fön, färg och religion införas, afgifter till skolor för bestämda sekter förbjudas och kyrkornas egendom ordnas. Förhållandet til utlandet betecknas såsom i allz manhet till freds ställande. Beträffande Cuba, där uproret ännu fortgår, hyser presidenten förhoppning om ett slut på twisten med Spanien, fastän bit tills alla ansträngningar warit fruktlösa. De uproriske hafwa å sin sida icke förstått uprätta en sådan borgerlig ordning som kan göra anspräk på ett erkannande. Att erkänna dem stär dessutom ide tillsammans med sakförhållanden. Att med: gifwa de uproriske rättigheter såsom krigförande matt synes wara oklokt oc outfördart. Beträffande finansfrågan tillstyrker budskapet ups rättandet af en lag rörande statsskuldens betalning i greenbacks samt utgifwande af ffattfammarimvis: ningar med lång förfallotid, i stallet för gällande sedlar, intill ett belopp af 2 millioner dollar i må: naden, äfwensom indragning af guld i statskassan för werkställande af en slutlig inlösen af dessa ins wisningar. Slutligen rekommenderas största möjliga inftränts ning af utgifterna och förhöjning i inkomsterna tallar annat genom återinförande af tull å t och affe. ALHAAHEA ——— — TaAlagrcmram