Sundsvalls tidning – 14 december 1875, sida 2

Sundsvull d. 14 Desember. På stadens auktionskammare såldes i onsdags offentligen en del lösegendom från gamla lafarettet och nämndes däribland. i magistratskungörelsen, särslildt sängar och klosetter. Nu kunne mi miss ferligen ej aågöra om det obehagliga intryck, fom denna försaljning framkallade. må funna anses befogadt, äfwen då det icke endast hade sin rot i en mer eller mindre liflig känsla för renlighet och fristhet utan äfwen framkallades af farhåga be träffande de ogynsamma följder. som möjligen kunna upstå för dem, som tillhandla sig och stola bruka dessa artiklar. Man är ej okunnig om det förhällandet, att få wäl själfwa fafarettsbygnaderna som ock därtill hörande lösören efter nagon tids begagnande befinnas wara så genomträngda af hwarjehanda afskywärda och smittosamma fjutdomsamnen, att de gerna kunna kallas riktiga för waringsställen för dylika ämnen och man erinrar fig till dömes det, fom i allmänna tidningarne bes rättades, om den stank fom fored fig i tillgränsande trakter, då ett fort sjukhus i Paris för nå: gon tid sedan nedrefs, och om de sjukdomar, fom plötsligt utbröto bland de med nedrifningen vår felfatte arbetarne. Från dessa tankar är ej lång wäg til den fruktan, att nyssnämda lasarettssaker ej utan stada kunna utsläppas till bruk bland en mängd folk. Det lär nämligen nog få antagas, att berörde husgeråd hamnar jus: inom de fat: tigare boningar, där redan förut flerehanda ur helsowärdssynpunkt bögligen ogynsamma förhållanden äro rådande, såsom en till ytterlighet fam manpackad befolkning af män och kvinnor med tal: rika barnskaror, otillräcklig tillgång på fritt luft, otillfredsställande renlighet och mera dylikt. J hwad mån dessa och liknande migförhålanden redan werkat kan måhända inses daraf, att smittkopporna i flere år härjat i wårt samhälle och där synas warda bofasta. Då wi nu wete, att ej blott Heljowårdsnänme ben utan oc twänne stadslakare med uplyst nit och aldrig tröttnande omsorger waka öfwer den allmänna helsowärden på platsen, kunne mi nog förftå, att mången stall finna de här uttalade be: täntligheterna mycket fäwitsita, helst det wål bör antagas. att ofwan nämnda myndigheter med fat: funnighet granslat och därför ej häller funnit stäl hindra försaljningen af lasarettets gamla lögegendom. Också mi wilje gerna öfwertygas härom; och det wore måhända ej alldeles utom veljowårdsnåmudens eller stadslakarens fullt pligtenliga be: fogenhet att uplysa den genom sin tweksamhet nå: got oroade allmanheten. Wigten af att i den stora och djupt ingripande angelägenheten — fom kallas allmän helsowärd — wacka allmänhetens intresfe samt hålla det wid lif och stärta detta intresse om det redan finnes till, tan ej minslas af obetydligheten hos den oms ständighet, fom erbjuder helsowärdens målsman ett tillfälle att werka i denna riktning. En för summelse härutinnan stall förr eler senare med: föra sitt strass; men detta drabbar tywärr icke ens j amt den försumlige utan äfwen den stora mäng: