Sundsvalls tidning – 2 december 1875, sida 2

war prydt med en krokan, föreställande erpeditioz nens fartyg Pröven. Första stålen föreslogs på ryska af professor Nordenskiöld för kejsaren af Ryssland; den andra af sållskapets president för konungen af Swerige, till hwilken denna skål framfördes pr telegraf. Därnast talade hr Woldemar för utruftaren af expeditionen grossh. Oskar Dickson, öfwerstelöjtnant Krabbe på swenska för prof. N. och hans följe: slagare, för hwilka en ffål och utbragtes af rektorn wid universitetet i Moskwa. Därefter förekommo. stkålar för Oskar 2, för det berömda universitetet i Upsala och dess företrädare för Prövens befätts ning o. s. w. I skogsfrågan har Söderhamnstidningen Hel fingen en upsats, hwari till sist tidn:s ängter får lunda uttryckas: När hittills talats om skogslagstiftning, Har man såsom mål för def werksamhet endast tänkt sig skydd af den omogna ungskogen, och beräknat dess inskridande förft då när mer lig fara för ungskogens utödande more för handen. För mår del hafwa mi doc alltid trott och stärkas alt mer i den öfwertygel: jen att åtskilliga, i tid tagna mått oc) eg i lag: stiftrings mäg, åsyftande att intwinga elller underlärta träwarurörelsens inträde på en helsosammare 0 ch förs nuftigare bana, skulle göra dylik nödfallss lagseftiftning tämligen obehöflig. Undersökningen af en järnväg Hernösand —Graninge är nu i det navmafte slntad. Järne mwägen stulle, räknad från stationen å Kronholmen till Ledinge, hwarest den skulle träffa norra ftams banan, få en längd af 300 200 fot. Smårafte punkten blir mid Uland, på gransen mellan Stigs siö och Wiksjö, där wattendelningsryggen stryker fram mellan Indalsz och Ångermanelfwens watten systemer. På detta ställe anses man ej kunna komma fram annat än förmedelst dels en bank af 20 a 25 fots höjd, dels en genomgräfning till samma djup, alt på en längd af omkring 4 000 fot. — En andca swårighet skulle man bafwa att bekämpa närmast intill staden, så framt banan skulle, i öfwerensstämmelse med denursprungliga planen, framdragas öfwer Änget i förlängning af Strandgatan. I fådant fall skulle man nämligen ej funna erhälla det föreskrifna Horifontalplanet af 2000 fots längd utan att grafwa ned fig under Godstjarns nivå, hwilket åter stulle nödmwändigs göra nämnda tjärns urtappande. För att undgå detta har man tänkt på att låta banan i ftället utlöpa i rät linia med Warisgatan och i en krok draga fig öfmer Nattwiken och den däri utifjus tande udden samt Edmanska hemmanet fram til landswägen, hwarigenom lutningen blejwe fördes lad på en längre siräcka. Undersökningar rörande möjligheten af detta förslag pågå — En tredje swarighet, dock af underordnadt flag, lär nedgås endet till Graningesjön erbjuda (DH :P.) Stor eldsvåda vid Göteborg. Eldswädor hafwa desswärre under de senare dagarne tidt och ofta hemsökt Göteborg, Salunda skrifwes under lördagen i Göteborga-Poften, att en förfärlig eldswada i fredags hemsökt detta samhälle, hwilket ej på många år ffådat en sörödelse af få omfat: tande flag. Wid åttatiden på aftonen upftod näme ligen eld uti Keillerska etablisfementet på andra sidan elfwen och inom fort war alt där ett enda eldhaf, hwilket spred flammande, olycksbadande sken wida omkring och färgade himlen öfwer hela staden blodröd. Rysligt skön kan man kalla den anblick, som nejden runnt omkring brandstället företedde: de snöbeklädda, starkt belysta bergen, elfwen med sina fartyg och master framträrande i en magisk belysning och skeppsbrokajen samt närs gränsande gator och öpna platser uplysta mer än wid den mest strålande illumination. Elden antages hafwa utbrutit i westra ändan af den stora järnwägsfabriksbygnaden af trä, hmwils fen inom fort tid nedbrann med i densamma för: warade, dels helt och hållet, dels i det närmasie färdiga järnwägswagnar, till ett antal af 40 a 50 stycken, werktyg, inwentarier och materialier samt en mydet dyrbar modelljamling. Söder om denna bygnad hade Johansfors träs warubolag ett betydligt uplag af pitprops, fom äfz wen antändes och till större delen nedbrann, t llika med bolagets inspeftorsbygnad och en materialbod tillhörig den närbelägna cotesfabriken, hwars stora twåwåningars arbetarebostadshus flere ganger starkt hotades med att antändas, men blef lyckligen räds dadt efter stora anstrångningar. Härigenom unds gick Lundby snickerifabrik, som är belägen alldeles intill sist nämnda fabrik, att afwen blifwa lågornas rof. Detta war en stor lycka i olydan, ty hade elden wal hunnit dit, så hade den helt säkert ide widare kunnat dämpas, utan sträckt sig kanske ända till Linholmens mekaniska werkstad. I de waldiga pitpropsmassorna fick elden emellertid MYCe ket stor näring och utsträckning, hwarför den här war nåstan omöjlig att släcka med den brandat: tiralj, fom war att tillgå, hwarför man ockjä sökte ins stranta den till möjligast minsta område. Det här: jande elomontot söntos Sark HA;I: LVII C. Lo