Sundsvalls tidning – 2 december 1875, sida 2

Lelegrafen bragte oss i tisdags den nedssående underrattelsen, att konungen af Norge skrifwit sitt namn under twänne dödsdomar, nåriligen å ftraffsången Wallin i Bergens tukthus, fom mördade under inspektören därstädes och å pigan Sofia Johannesdotter i Fredrikshald, fom medelst gift af daga tog sin husbonde, sin matmoder och en medtjenare samt sökte att på samma sätt döda en ung, flicka i samma hus. Norges högsta domstol har dömt båda förbrytarne till döden och hem: stält om straffets werkstallande utan mildring. — Allmänna meningen i Norge, som blifwit högst oroad af flere på en ganfia fort tid föröfwade mord, har med ytterlig lidelse fordrat dödeftraffets werkställande och konungen har hyst samma åsiater. Äfwen i wårt land har frågan om dessa dödsstraff framfallat en tidningsstrid mellan Ajtonblabet och Dagligt Allehanda. Wi bekänne, att in: tet af det, fom förebragts ware fig af händelser eller af bewisningsgrunder, förmått rubba mår öfwertygelse om — nödwandigheten af dödsftrafsets uphäfmwande Twårtom har så wäl fjälfwa sitriden, fom i synnerhet utgången däraf, synts of innebära det allra kraftigaste stöd för fräfwandet att ur war lagvof utstryka denna ftraffzart. Det wisar sig nämligen ej wardt att lita på den itis gande bildningen och månilligheten; desse hafwa ej kunnat hindra att ett helt folk strämmer upp fa till blodtörst och att en konung ifyller åt dem den med mannistoblod braddade hämdebagarn. re liknande domar förelago; men den tredje uphafdes af konungen. Den war imot Andrine Kamperud i Rödenas, fom bragte fin 80-åriga swärmoder om lifwet för att ice behöfwa lemna henne underhåll! Medgifwom, att det är swårt förstå hwarför Fohannesdotter ssall umgälla sin, påtagligen af mordmani harflytna förbrytelse med lifwets förlust; men ide få Andrine K, fom mör dat af den slemmaste egennytta!