Sundsvalls tidning – 27 november 1875, sida 3

bjudande. En agent begärde af en sökande omkrin 5 000 drakmer fför ärkebiskopsämbetet; en anna sökande sände till ministern gäfwor för ett wärd af 10000 drakmer. Jngen af dem fick emellerti ämbetet, ty en tredje kandidat walde den mer praktiska utwägen att skänka justitieministern Nike lopulos 10 000 frank (1 frank är något mer ä 1 drakma). Nu började kultusministern att blifw afundsjuk, han klagade öfwer ingrepp i hans än betsmyndighet. Händelfen gjorde att ärkebilfops stolen i Messenien samtidigt blef ledig. Samm upträde! Twå kandidater anmälde fig och sökte af öfwerbjuda hwarandra. Det lär kunna bewisa att den enne af kökandena uptagit ett lån c 10 000 drakmer och lemnat denna Janma till ful tusministern mot förpliktelse från hans sida at lemna penningarne åter om kandidaturen skull misslyckas; den andre sökanden afgick dock med fe gern — men få fid han också betala 15 000 dral mer. Kort därefter blef ärkebiskopsdömet öfwe Patras od Elis ledigt och samma skandal upre pades, i det att lån uptogs af sökanden, som själ ingenting egde, men lätt fann williga långifmar Den erforderliga summan war 11200 drakme och minister skall personligen hafwa bekommit dess penningar, ehuru naturligtwis icke af sökanden egna händer. Den person fom wid detta tillfäll tjänstgjorde såsom mellanhand, har blifwit röjd han hade wändt sig till en jurist med förfråga huruwida den affär hwarpå han inllätit fig mor olaglig. Slutligen war kultusministern så lyckli att äfwen ärkebiskopsstolen i Kesalonia blef ledi och här lyckades det kultusministern att utpress 20 000 drakmer af den unge prelaten, som dessutor måste till den ministeriella agenten erlägga 3 00 drakmer.