— ban fordrar, då han framställer fin önskan om förs bättrade lönewilkor? Är det famhället, fom ftår i skuld til elementarläraren, eller är det denna, fom lefwer på samhällets tfriftliga barmhertighet? Swaret fan wäl ej blifwa mer än ett. Men hwem är det, fom här stall stipa rättwisa? Ar det ftaten eller kommunen? Naturligen staten. Men om kommunen stulle göra något i detta fal, stall då detta nödwändigt böra anses såsom en yttring af triftlig barmhertighet? Låtom of t er. betrakta förhållandena här i Sundswall! Hwar och en medgifwer helt wisst, att lifsförnödenheterna här betinga ett owanligt högt pris Hwaraf kommer åter detta? Utan twifwel är det en följd af ftar dens hastiga framåtslridande i kommersielt affes ende. Nu njutas frukterna af detta framåtftridande i wiss mon af alla stadens innewånare, fom egna sig åt det praktiska lifwet. Men statens tjänstemän i allmänhet oc stolans lärare i synnerhet hafwa, såwida de icke till skada för samhället skola dragas från sitt egentliga kall, naturligen ingen del i dessa frukter, men de drabbas ganska fäns bart af de olägenheter, fom af detta framåtitridande blifwit en följd. Det synes därför fom om något stäl funnes, hwarför äfwen kommunen skulle kunna finna fig föranlåten att utjämna nämnda ojämnhet! Utan twifwel är det dylika stäl, som förmått stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö att bewilja hyresbidrag åt derwarande lärare. Men det är detta Åantagande, som Ni finner få löst. Kan då rimligtwis någon annan orsak låta tänka fig till deras beslut, än den, att de insett, erkänt och behjertat samt för samhällets och kommunens bästa sökt afhjälpa widrörde oläs genheter för elementarlärarne? Hwarför mwidlyftigt, orda om en sak, som måste förefalla hwar ock en själfklar! Till sist talar Ni om de sökandes kompetens att söka ordinarie läraretjänst. Nij brukar ju eljes, hr Redaktör, så widt wi känna Eder rätt, föga fråga efter s. k. pappersmeriter; och för öfrigt, bör då en (icke fompetent ej aflönas så, som hans arbete förtjenar? Men det är ju fant, Ni synes äfwen anse, att de sökandes ssicklighet ej är sadan, att staden borde genom någon upoffring sästa dem wid fig. Wi undra werkligen, om icke jul ett bifall til sökandenas anhållan skulle hafwa haft en motsatt werkan. Wi för mår del tro, att ifå fall flere sökande till lärareplatser härstädes då stulle anmäla fig, och stolan därigenom möjligen erhålla ftidligare och lämpligare lärare. För öfrigt fan det ej annat än wäcka en smärtsam kansta, att, ehuru under läsårets lopp ingen enda, hwarken fader eller målsman, hedrar skolan med ett befök, dock snart sagdt hwar och en tror fig kompetent att upträda sasom domare, glömmande den stöna regeln: ingen bör dömas ohörd! Helt wisst stulle mer än hyresbidrag, till skolans from ma och till lifwande af lararenas mod på deras mödosamma bana den omständigheten werka, om föräldrar och målsmän en och annan gång med fur närwaro wisade, att de ansågo stolan för nås got annat än ett flags inrättning, dit man stickar sina barn för att wara — fri dem från hemmet! ÅA. Swartill wi genmäla: I:o. De hyresbidrag stadsfullmäktige i Stodholm, Göteborg och Malmö lemnat, tillfalla ens ligt upgift, en daft de ordinarie lärarne od) därs till med äro desse städer icke likstälda med landets öfrige stadssamhällen. För öfrigt anfe wi ingar lunda nyssnämde tre stora städers fullmäktige ofels bara. Fmellertid är få mycket säkert, att intet bewis fan af deras föredöme hemtas för härmwas rande fullmäktiges befogenhet att bewilja hyres bidrag åt e. o. lärarne, utan måste man, hwad äfwen mi i n:r 132 gjorde, fe till hwad fommunallagen stadgar. Oh där finna mi (fe I 1) stadsfullmäktiges befogenhet begränsad till g es mensamma ordnings: oc Hushåll ningsangelägenheter!, ett uttryck få klart, att det ej bör funna missförstås. Men bes stridandet af kostnaderna för underwisningen mid statens lärowerk är statens pligt och därom bes stämmer därför äfwen riksdagen. Här fan dessutom, såsom en ganska wigtig bes lysning af befogenhetsfrågan, anmärkas att hrr fullmäktige ide äro befogade att till behandling företaga någon som helst framställning af hrr e. o. lärare, enär denna får ej med en halfdragen anda blifwit ens antydd i Y 36 och 37; men huru stall de wäl då ega rätt att bewilja en på jä sätt framstäld begäran. Också förwånade det oss icke litet, att e. o. lärarnes skrifwelse handlades, då den, så widt wi kunde förnimma, ej war af någon fullmäktig såsom eget förslag uptagen Med lika, ja förre ssäl än nu e o lärarne kunde de e. o. tjänstemännen wid poltz, telegrafs och tullwerkens inrättningar härstädes begära hyresbidrag eller liknande förmåner, och wi fe ice huru stadsfullmättige med något ffen af följdrittighet skulle funna bewilja e o. lärarne men wägra de öfrige nyss nämde tjänstemännen omordade hy