Sundsvalls tidning – 20 november 1875, sida 3

stympade liten oc de sårades od) döendes jäm merrop. Om ett ungt par medföljande Wexiöboars öde känner man beklagligtwis ej då detta skrifwes, når got närmare Ur andra tidningar: Bland passagerarne på upgående snälltåget skall hafwa befunnit fig m:r E. Foseph, konsthandlare från London. De med detta tåg warande 11 resande antkoms mo til Stockholm i måndags afton El. 5,,;. Baron Koskull har telegraferat till en i Stod holm boende anhörig, att han fått ett refben af brutet, men i öfrigt befinner fig efter omftändigs heterna wäl. Jngeniören Anrep och hans hustrus lik kommo til Stockholm med tåget El. half 2 natten til tis dagen. Dödsorsakerna synas nästan uteslutande hafwa warit swåra skador å bådas hufwud, hmwils tet wäl närmare kommer att utrönas genom läs karebesigtning. J fallet skadade sig föraren Sundqwist i högra banden. Konsul Lejon, fom äfwen är upförd på den lifta, hwilken uptager namnen på de lindrigt fårade, fördes redan samma dag olyckan inträffade till Norrköping och war få swag, att han måste bäras upp till sitt logis. Han hade mid fammanstötningen kastats flere famnar från banan och därwid erhållit swåra kontusioner i rygg och hufwud. Efter hwad red. af Norrk. Tidn. hört ups gifwas, stulle olyckan blifwit af ännu större oms fattning, om ide en betydlig del af de medmwavande passagerarne å södra tåget haft fin plats i de bortersta wagnarne. Om undersökningen berättas: I måndags pågid i Linköping förhör rörande järnwägsolyckan och hördes därwid före generals direktörens afresa trafil-direktörsrasfiftenten Sjö: stedt, stationsinspektoren å Bankeberg Björkelundh, konduktörerne Martin och Ericson, ftationsffrifmas ren Neuman, extra stationskarlen Jacobsson och packmästaren Pamp. Ännu återslår att höra ett par af personalen, som medföljt tågen, hwarför förhöret ännu icke afslutats. Wid förhöret blef uplyst, att nedgående tågets förare fått i Linköping bested om, att det tåg för derifrån fom famtidigt bort inträffa i Linköping, men blifwit hindradt på wägen, ftulle möta wid den närmast belägna stationen, Bankeberg. Inspektoren wid den sist nämde stationen, närwarande wid förhöret, medgaf sig hafwa pr telegraf mottagit underrättelsen därom. Han hade och ftyndat att, då det upgående tåget fom i sigte, gifwa stoppsignal, hwilken beswarades af lofomos tivföraren. Tåget hade dock alt för stark fart att funna stoppas framför stationshuset, men def gång fattades dock efterhand, och inspektoren tog för af gjordt att det stulle backas in på stationsplanen; men i stället ökades åter def fart, efter det förar ten tillropat den wid yYttre wexeln posterade stationskarlen en fråga, hwilken nämde karl antas ges ha missförstätt, då han tyckte henne gälla en grind i närheten och fåledes riktigt beswarade henne med ett nej, ehuru föraren lärer ha frågat, om något wore i wägen för färdens fortfättande. Då det nu lärer funna fullt bewifas att Itationsinfpets toren werkligen i god tid signalerat st o pp od att föraren låtit förstä, att han i att tagit denna signal, men ändå fortsatt färden, efter att ha bes gärt något flags förklaring af stationskarlen mid den yttre wexeln och tydt denna förklaring, Mwilfen han lät bli den bestämmande, fom motsägande inspektorens signal, will det tyckas, som låge ful: den förnämligast hos ofwan nämde förare, hwilfen därför fit plikta med lifwets förlust. Men härwidlag torde ej böra dömas, innan alla witnen hörts och hwarje omständighet tag its i betrafs tande, samt utrönt blifwit, bland annat, om det ide lätit fig göra att telegrafera äfwen till Mjöls by, få att det upgående tågets förare och fonduts tör redan där funnat underrättas om det föres staende, annars ide manliga, mötet wid Bantkes berg; om ide det nedgående tåget i stället för att fvarhållas i Linköping omkr. en half timme, bort tillåtas att genast fara widare. då det ju inträffat i Bankeberg långt innan det andra tåget, fullt wes terligt för dem wid Linköpings station, möjligen kunnat hinna till Bankeberg o. s. w. Den på det upgående tåget warande padmäftas ren Pamp berättar om passerandet af Bankeberg: Wid ankomsten till stationen wisades grönt slen (en wanlig warsamhetssignal) hwarför P. firufs wade til bromsen. Tåget git förbi, och lotomotivföraren ropade: fe efter hwad signal fom wi fas! P. stulle då luta fig ut för att göra detta, men förekoms af den nu döde smörjaren Larsson, som berättade, att det wisades eklart. Bromsarne lättades då, och tåget satte af med fördubbs lad fart. Telegrafledningen afbröts, hwarföre ej läkare 2 Ma oo mm SS Bo tUunNa ÖAtalanual 2 KE —