Sundsvalls tidning – 13 november 1875, sida 1

191 OMG ÖLIIDUUHEn Söndag på Amager, Vaudeville i en akt. (kl. 7—omkr. 10 e. m.) ars Söndagen den 21 gifves nästa representation. (000) C. E. Rylander. (Införes mot betalning.) Med anledning af hr Rylanders i förra numret af denna tidning införda förklaring, beträffande orsakerna hvarför undertecknade numera ej tillhöra hans teater, få vi i vår ordning för allmänheten förklara de rätta och med sanningen öfverensstämmande orsakerna: detta härleder sig hufvudsakligen derutaf att hr Rylander på sednare tider tagit sig friheten att af de härstädes inspelade medel sätta sin egen fördel i främsta rummet (på kårens bekostnad). Efter en sommar tull af ekonomiska bekymmer, som torde få tillskrifvas föreståndarens envishet eller oförstånd att med så långa sejourer som 2 månader besöka platser, sådane som Nyköping och Hudiksvall, anlände sällskapet hit i slutet af September månad då vi egde en fordran för circa 4 veckors lön. Då sejouren härstädes i början utföll gynsamt, bekommo vi vår fordran så att endast omkring en veckolön återstod, men då vi under sommaren ej kunnat förskaffa oss något i garderobväg m. m. åtgingo dessa snart. Efter ett par veckors förlopp måste föreståndaren resa till Stockholm för att derstädes engagera och på samma gång från Örebro hemlösa sina derstädes pantsatta kostymer. Behöflig reskassa erhölls på kårens bekostnad då veckolönen ej utbetaltes; sedermera upptogs för att bättra affären sorgespelet ,, Daniel IUIjort, hvilket ej allenast kostade hr Rylander. utan äfven fordrade en ej obetydlig uppoffring från vår sida: följden af dessa bemödanden visade sig i ett mycket godt hus af hvilket vi icke drogo den ringaste reveny, då hr R med inkomsten i främsta rummet betalade sina för nyssnämnde sorgespel inköpta kostymer ; dock erkännande, att till sällskapets del kommo 40 kronor. — Då vi sålunda i längden ej kunde finna oss nöjde med ett dylikt handlingssätt, i synnerhet som när begäran om mynt till hr R. framställdes, han hugnade oss med högtidlig försäkran att icke ett öre komme att till oss utbetalas, på grund hvaraf vi söka på laglig väg utfå vår fordran. Just då tyckes hr R. kommit under fund med vår oduglighet för scenen, ehuruväl det bland oss finnas de, som som hos hr R. varit engagerade öfver ett år, och allesammans afhr R. vid innevarande spelårs början, den 1 Okt., ånyo engagerade — hade hr R. då ansett oss olämplige för teatern hade han säkerligen ej förhöjt lönerna för att få behålla oss. Om rolernas inläsande ej varit vis å vis samspel och å minnets vägnar tillfredställande, så torde detta fel ej tillskrifvas oss, ty den vanliga tiden för längre rolers inläsande har varit 3 högst 4 dagar; repetitioner tillsägas muntligt och merendels hafva dessa försiggått utan att herr och fru R. hedrat dem med sin närvaro utan sufflören uppläst deras roler, — frågas billigtvis: huru dant skall samspelet blifva efter slika repetitioner ? Vidare har hr R. talat om trenne af OSS, som alltid uppträdt i öfverlastadt tillstånd. På tillfrågan har han förklarat detta i synnerhet varit sallet då ,,An.terson, Petterson och Lundström uppfördes. Om detta varit händelsen bör det vara förlåtligt: ty det fordras mod att inför en aktad publik göra entrå isådane kostymer som här voro representerade: för exempel, ett troll iklädd storblommig nattrock och kosackmössa, en annan i almavivakappa, en tredje i vida bondbyxor, betjentfrack och trekantig hatt samt mellan kulissen Lundström (direktörn! sjelf) maskerad som en röfvarhöfding från Apenninerna, skötande åskan (bengaliska eldarne lågo qvar på apoteket), lite hvar tänkte då, att så länge hr Rylander lefver så länge är ej Calle Sjövall död. Hr R. tydde det kufvade löjet som rus. Beträffande slutligen hr R:s illasinnade insinuation att vi vid vårt abonnements upptagande skulle genom osanningar sökt framkalla publikens hjelpsamhet, så bedyra vi, att om hr R. vid sin förklaring tagit sanningen till rättesnöre och lagt band på sin illvilja, så hade något svar från oss ej blifvit af behofvet påkalladt.