Sundsvalls tidning – 11 november 1875, sida 2

första af dessa, om antagande för skeppningen Frankrike och England af en expert. som skul lemna intyg öfwer och bedöma till dessa lände från Swerige exporterade trälaster, gaf anlednin till en längre öfwerläggning, hwilken icke så my ket rörde fig kring behofwet af att till de swenft träwaruexportörernas tjänst anställa ett dylikt om bud. ty alla tyctes wara öfwerens om, att dett wore nödwändigt för undwikande of den mängs filter med däraf uptomna förluster, hwartill för hållandena i nämda länder gåswo anledning, uta meningsssiljaktigheten gälde sättet, Huru denne elle rättare af hwilka denne expert skulle aflönas. Slut ligen förenade man sig dock med förslagsställaren grosshandlaren H. R. Astrup, och bestämde, at experten stulle tilförsäkras en wiss årlig lön, som stulle utgå af dem, som anlitade honom, od åter: stoden uttaxeras af öfriga samwerkande pro rata parte efter det standardtal, för hwilken hwar och en tecknat sig. Det andra förslaget, hwilket härledde sig från några af Göteborgs mest betydande trämarufivmor, assåg en förändring i beräkningen af lastoch lossningsdagar mid befraktningen af swenska eller norsta fartyg för trälaster från hamnar i Ostersjön. Förslaget rinnehöll detaljerade beftämr meljer i fråga om antalet laftz och lossningsdagar, hwilkas särskiljande war en af fordringarne, men wann icke något mera allmänt understöd, utan blef efter öfwerlaggningens slut afjlaget. Det tredje förflaget i ordningen, likades wäckt af mötesdeltagare från Göteborg, war måhända såsom åsyftande en förändring i den nu antagna klassificeringen af plank och bräder det wigtigaste, som mötet hade att behandla. Man tycktes wara allmänt ense om olägenheterna af det nu brukliga stränga forteringssättet, hwarigenom säljaren wanligen blir den lidande, men däremot woro meningarna delade dels därom, huruwida tiden nu wore lämplig för genomförande af några få genomgripande förändringar, fom förslaget afsåg, dels och huruwida förflagsställarne lyckats träffa rätta säättet för frågans lösning. Man ansåg nämligen å ena sidan, att, om någon förändring ffulle genomföras, man borde wälja en tidpunkt, då marte naden more tryckt, emedan säljarne under goda konjunkturer stulle wisa fig mindre williga att mid: taga mått och steg, jom möjligen kunde utöfwa en ofördelaktig inwerkan på en god affär. Å an: dra sidan framhölls, att det under dåliga fonjuntturer wore köparen och ide säljaren som bestämde wilkoren, och marknaden saledes icke nu more lämplig för genomförandet af det nya sorteringssättet, enligt hwilket bland annat de nu antagna 4 fors teringarna slulle utbytas mot 3, och hwilket sått stulle antagas af dem, som biträdde förslaget, få wida nämligen teckningen upginge till 200 000 ftans dards. Denna summa ansågs också för obetydlig, alldenstund Sweriges lskeppning utgjorde 5 samt Finlands och Norges 3 bundra tusen standards, till följd hwaraf det lätt kunde inträffa, att de, som antogo den nya sorteringsmetoden, komme i minoriteten och öfwerflyglades af dem, som fajt: höllo wid den gamla, af utländingen kända klassifikationen. Framför alt mille man doc hafwa tid att tänka på saken, och därför ajournerades mötet från kl. half 2 till 6 (mellantiden begagnades af mötesdeliagarne för intagande af gemensam niddag på hotell Rydberg), och då man på efter middagen fann, att saken ännu ide war fullt klar utan fordrade både noggrannare utredning od) besvundning, fom man ömwerens om att upsljuta rågans fortsatta behandling till den extra bolagsåtämma, fom enligt jävltildt fattadt beslut sfall )ållas här i Stockholw den 2 nästkommande maj, ill hwilken tid styrelsen bör hafwa tagit under fwermägande så wäl oswan nämnda fom de uner diskussionen i ämnet wäckta förslagen samt ned utlåtande öfwer de samma till föreningen in omma. På samma sätt skulle också förslaget om antas ande af nya formulär till kontrakt med utländssa öpare behandlas, hwaremot ordföranden förklas ade fig ide funna til följd af bestämmelserna i en antaana arhetasonrdninsa—