Sundsvalls tidning – 4 november 1875, sida 2

börande bemålde k. bshde, hwilka ega att redan mu mid föresallande behof af sliljemynt anlita dessa förstotter, i afseende å deras widare anwändande afbida k. m:t befallning. Riksgäldskontorets lotteridragning försiggick i måndags. Högsta winsten har utfallit på n:r 98 164, samt tusen thaler å 103 307. Statsrevisorerna och armförvaltningen. Wod granskningen af detta werks rakenstaper hafwa staterevisorerna funnit fig föranlätna att göra twänne anmärkningar. Den ena rörer den omständigheten att själfwa anslaget till armeförwaltningen, som i riksstaten finnes uptaget till 123 700 kronor, under en följd af år blifwit öfwerstridet med ett belopp, fom uns der revifionsåret upgått till 10 600 kr, hwilken summa återigen utanordnats dels från mötespassevolansfonden, dels från invalidhusfonden, som äro afsedda till helt andra behofs fyllande. Saken har redan en gäng förut förewarit, näms ligen wid 1871 ärs riksdag på grund af anmärtning af föregående årets revisorer. Men fastän då warande ssatsutstott i sak gaf revisorerna rätt, bortblandades anmärkningen likwäl i följd af nå: got politistt windkast, få att ingen påföljd för regeringen blef af. Som det anmärkta förhållandet emellertid fortfarit, od) då det enligt instruktionen åligger revisorerna, att anmärka såwäl när något af riksdagen faststäldt anslag blifwit öfwerstridet fom draget till annat ändamål än det af riksdagen angifna, samt båda delarne här inträffat, hafwa revisorerna anfett såsom fin skyldighet att saken ännu en gång anmäla. J sammanhang härmed i fråga fätta ftatsrevis sorerna, huruwida ej den råkenskapsföring, som för närwarande ener rum inom avmeförmaltnins gen, är alt för widlyftig och inwecklad samt nödwändiggör förre antal ämbetsmän, än fom an: nars wore behöfligt. För närwarande redowisar hwart och ett af de 4 departementen särskildt för de till deras disposition stalda anslag och medela tillgångar, förffottera och återbetala hwarandra penningar, lamt framstå i fitt ömsesidiga förhål: lande nästan såsom stilda ambetswerk. Till en del för denna räkenskapsföring nödwändiggöres inom hwarje departement ett särslildt famrerarkontor med flera ämbetsmän. Men det oaktadt föras liknande räkenstaper af krigskassörskontoret, säwal sarslildt för hwarje departement, som för dess egen räkning. Om i stället för denna dubbla räkenflapsföring hela werkets medelsredowisning sammanfördes på en hand, t. ex. frigsfasjörsfons toret, stulle ej allenast erhållas en önstlig förent: ling, utan sannolikt ett mindre antal ämbetsman blifwa behöfligt, samt de sålunda wunna befpas ringarne funna anwandas till löneförhöjningar åt de bibehällne, utan att andra medelstillgångar toges i anspräk