lardetes hemsta saker att förtälja Tran den ide långt från Trelleborg sjunkna ångaren Bagers in: nandömen, där han, sin tjen st likmätigt, för få dagar sedan gjort besök. Den anblick, som tett fig för hans syn mid inträdet i Bagers akterrum, war till den grad gräslig, att han ej mäktade tvar stanna där nere, utan genast gaf signal om att blifwa uphalad. Bland liken, som funnos där nere fullt påklädda och i ställningar, som om de warit leswande, märkte han twå manspersoner. Förmods ligen är det wäl dessa lik, som sedermera hittats här och där på Östersjökusterna, enligt hwad de skänska oc dansta tidningarne förmäla. Ester dykarens nyssnämda besök i Bagers skrof fom swär wäderlek och hindrade den tillämnade uptagningen af liken. Mordförsöket i Kristianstads Tivoli. För mordförsöket å fröknarne Sandberg tilltalade mår laregesällen Peter Andersson stod i onsdags ånyo för rätta å sellfängelset. Det af fängelseläkaren, d:r Blomberg, afgifna utlåtande om A:s Hhelfotilftånd uplåstes. D:r B. hade funnit att Mu dersson, fom beherrskades af widskepelse, lider af delwis sinnesförwirring och är ej mid fina sinnens fulla bruk. På avund af detta utlåtande förklarade råds husrätten att samtlige handlingarne i målet skulle till Sundhetskollegium insändas med begäran om yttrande, huruwida Andersson kan anses tillräknelig fina gerningar. I afwaktan på detta utlå tande återfördes A. i häktet En etikettsfråga. Styrelsen, eller fom Bohusläns Tidning uttrycker fig, befälsrådet för Uddewalla stads brandkår hade beslutit, att en del af kårens medlemmar skulle få wid tillfällen, då sprutorna woro ute, begagna kaskar, hwilka af drätselkammaren blifwit omtänksamt inköpta från Bohusläns regementes förråd. Men de, som fingo itläda fig denna prydnad, wille ide antaga an: budet. Det tyckes wäl, fom alt kunnat stanna härwid, men wederbörande ansågo det som ett fubordinationsbrott och stälde de oefterrättliga till laga answar. Så löjligt det än låter, blef denna etikettsfräga föremål för domstols behandling den 11 sistl. okt. De tilltalade wisade genom brands stadgar och reglementen, att ingen kunde anbefalla dem en sadan uniformering, och allmänna åflagas ren fann heller ide ffäl att yrka answar å de tredskande. Men dessa tyckte däremot ite om att på detta sätt hafwa blifwit dragna inför rätta, utan yrta 10 kronors ersättning för obefogad rättegång. Stall nu brandschefen, fom uttagit stämningen, winna målet så bör han för konsekvensens skull afwen ålägga de trotsande att wid näfta uttryds ning med sprutorna jämmäl nyttja — sidogewär, anmärker den nämda tidningen. Mord på ett norskt fartyg. En engelsk matros wid namn Wilhelm Pain, fom hörts fom vitne i denna af of förut omtalade faf, aflade inför domstolen följande berättelse, fom dock synes wara tämligen färglagd: Jag tog den I septemder i Baltimore Hyra oms bord på Prins Ostar, destinerad till Neury med last af majs. Besättningen bestod inalles af 12 man. Wi förlorade under resan en man wid namn Robert Fischer. Kaptenen sljöt honom. Detta hände mellan tl. 1—2 på e. m. under min wakt. Fyra af of, däribland Fischer, woro sysselsatta mid pumparne. Då mi flutat med desja befallde kaptenen mig och de twå andra att gå ner och fade till Fi scher: Jag behöfwer dig akterut. Därpå gingo wi tre förut oc Rob följde kaptenen akterut. Wi hade knappast kommit för-ut, innan jag hörde skottet af en revolver. Jag wände mig om oc såg Rob ipringa förut, hållande begge händerna på magen. Rob raglade och fit fatt i fajuttrappan, han ftire rade på kaptenen och stönade med ett leende på sitt ansigte. Han smålog hela tiden. Han för: sökte komma upp och tog fatt i en stång, men skeppet rullade fruktanswärdt och han hade ej kraft att resa fig. Han dog ide genast utan omkring 20 minuter fenare på förludan Under det han låg där gjordes intet för honom. Wi bådo ftyrmannen om litet win emedan den ftadars mans nens strupe war torr, och wi wiste att han längs tade efter något att dricka. Styrmannen fom upp på däck och fade att det ide fanns något win, men han hade med fig litet kamfer, fom wi ej kunde gifwa honom. Sedan skottet war lossadt gick kaptenen öfwer på läsidan af däcket, där jag och, Fitzmaurice togo ett stycke gammal fe gelduk, i hwilket wi infydde Fischer sädan han låg med fläder och stöflar på. Wi bådo om matten för att twätta honom, men wi fingo intet. Liket llef liggande på däck under hela natten och nasta morgon begrofwo Fittzmaurice, Reed och jag honom. Kaptenen war ej på däd. Ingen gudstjenst förrättades wid begrafningen. Han lyftades upp, kastades öfwer bord och begrofs fom en hund. Sedan ffottet war lossadt säg jag att faptenens öga mar swart. Kaptenen gick sedan med Häftplaster på ögat, men något slag utdelades aldrig. Jag såg några droppar blod på kaptenens stjorta i bröstet. Dagen efter sedan Rob blef skiuten frå