Sundsvalls tidning – 30 oktober 1875, sida 3

blifwa en likgiltig ästädare. Genom misswäxten aftager i hög grad det åkerbrukande Rysslands förs måga att bära statter. Redan nu äro bönderna utan penningar, och när de dessutom genom buns gersnöden beröfwas förmågan att odla fin jord efter famma måttftod fom bittills, få skall det lindrigast sagt blifwa twifwelaktigt, om skatterna skola inflyta i regelbunden ordning. På det ide den äkerbrukande klassens krafter alldeles stola uttömmas, är snar hjälp af nöden, så att landtmännen kunna undgå att falla i häns derna på procentare. Då det ide är möjligt för inwanarne i de af misswåxten hemsökta guvernes menten att i år flå fig igenom med fina inkomster, så star dem blott en af twå mägar öppen. De måfte antingen salja fin egendom eller taga fin tillflytt til lån. I båda fallen komma de i en högst olycklig ställning. Om alla i en tratt wilja salja, får man naturligiwis knapt hälften af hwad ens egendom är wärd. Lan aro i sig själfwa också olydliga, och under omständigheter sadana, fom de nuwarande, bota de att leda bönderna in i en labyrint, ur hwilken det stall blifwa mycket swärt att komma. 3 stället för att sålunda kasta enstilda i händerna på ockrare, bör staten helre sjalf afsluta ett lan, hwilket för landet naturligtwis bör wara långt fördelaktigare, än att låta befolkningen själf reda fig ur fin nöd, eftersom staten fan låna myc: fet billigare än den enstilde. Juft i år äro utsigterna för ett sådant lanzmåhända särstildt förmanliga; ty genom wisswaxten blifwa betydliga tapital fria, fom annars äro anwända i ipanmåls: spetulationer, och i ftället för att deponera desja i banter eler insatta dem i riskabla företag, stall man måhanda gerna plasera dem i ett statslan. Statsobligationernas höga pris på senare tiden wisar, huru gerna man önskar att framför alt anz bringa sitt kapital säkert. Statens inblandning på det såttet tan således wäsendtligen lindra lans bets nöd och hälla det rysta äterbrutet på den böjd, fom fört landet til den lyckliga ställning, det nu för tiden intager. Jnom kort, nämligen den 4 november, skall franska nationalförsamlingen, sannolikt för sista gången, sammanträda i Versailles. Ånnu bar denna församting några organisationslagar att behandla och skall därefter lemna plats för de twå kamrar, fom stola waljas. Man antager alls mänt, att den nuwarande nationalförsamlingen stall uplösas inom fyra mänader J mars eller april Hola då de nya walen till de båda kamrarne ega rum. Alldenstund såttet, hwarpå dessa wal slola sle, för narwarande är föremål för det lifligaste meningsutbyte i Frankrike, torde det icke wara omöjligt att ännu en gång förklara ffilnaden mellan scrutin de listev och scrutin darrondissement. Den bestär hufwudsakligen däri, att )warje walkrets mid omröstning efter Li stor waljer samtidigt flera deputerade, men wid omröstning efter arrondissement endast en deputer vad. Wid den sistnämda omröstningen fammanfalla waltretsarne med arrondissementen. Som betant, är i Frantrike hwarje departement indeladt i flere (4 till 20) arrondissement, och i spetsen för hwarje arrondissement står en underprefekt. Vil dar hwarje arrondissement en walkrets. och wäl let en deputerad, få har man arrondissementet i def enklaste regelbundna form fådant den mumas rande regeringen önffar fe det infördt. Wid listwalet däremot, som de radikale önska, förenas alla kretsarne i ett departement till en gemensam malkorporation och wälja samtidigt få många depus terade, som det finnes arrondisfement i departementet. De kandidater, hwilka första gången ers hålla abfolut majoritet, är walde; mellan de öfriga eger omwal rum. Båda fyftemen funna ändras utan att förlora fin karakter. Sålunda äro t. er. med bhänfeende till arrondissementswalen ändringgsörslag upitälda, enligt hwilka arrondissement med flere än 100 000 innebyggare ffulle wålja mer än en deputerad; med hänseende till walen efter listor återigen fon den ändringen möjligen införas, att de deputerades antal ide altid öfwerensstämmer med arrondissementens. Men alltid siär den motsatsen kvar, att wid arrondissementswalet wäljes en person, medan flere deputerade på en gång waljas wid listewalet. Under kejsardömet herskade det förstnämda systemet, men walkretsen war icke ett arrondissement, utan ett, twå eller tre gånger så stort område, kalladt circonscription electorale. Hwad de båda systemens werkan angår, få låter det förstnamda systemet med dess mindre mwalkretfar den lokala inflyteljen starkare framträda. Det gifwer prefetterna m. fl tillfalle att utöfwa inflys tande på walmännen, och man antager därför, att dylifa wal lemna hufwudfakligen konservativa depus terade. Wid listwalet däremot kommer de stora massornas wilja mera att göra sig gällande, de swagare partierna blifwa starkare på departemens tets stora område, och man kan lätt sätta twå eller tre i hela Frankrike berömda namn främst pyå listan, under hwilkens egid de öfriga kandidaterna, som partischeferna föreslå, tunna gå igenom, äfwen om de äro personligen okända för folket Liltwas let lemnar därför bela leder af kandidater af samma AA AA 1 a