Sundsvalls tidning – 30 oktober 1875, sida 2

mirtgs unlorande afhstade skattesemkning kunna up göra förslag till en billig fördelning af skattebör dorna. En prest, som går till kungs för at slippa betala till folkskolebygnad. Uti Tid ning för Folkstolan af den 30 feptember förekom: mer följande notis, fom wi anfe förtjena att fomma till en större allmänhets kannedom: A kyrkostämma den 5 febr. 1872 Hade Björne fulla församlig beslutit, att till inföp af plats för 2 stolhus samt desammas upförande erforderlige kontanta medel slulle uttaxeras efter åsatta fyrtta: let å sawäl jordbruksfastigheter fom andra beftatts ningsföremål. Öfwer detta kyrkostämmobeslut an: förde kyrkoherden i berörda pastorat A. M. Agren hwilken den 1 maj jamma år pastoratet tillträdt. beswar hos k. m:ts bshde i Kristianstads lan, un. der yrkande att han, som i debiteringåoch up: bördslangd för år 1873 fått fig pafördt utgift för ifragawarande ändamål, måtte befrias från ifyls dighet att för annat beskattningsföremål än faftigbet deltaga i berörda fontanta utgifter. I ans ledning af detta beswär utlät sig k. m:ts bfhde genom utslag den 27 nov. 1873, att enär, enligt 3 S i k. stadgan angående folkunderwisningen den 18 juni 1842, sadan den lyder i t. fungöreljen den 29 maj 1850, kostnaden för anskaffande och underhåll af tjenliga rum för folkskolor skola, där ej annorlunda öfwerenskommes, af alla inom di struttet boende utgöras efter de grunder, fom i or: ten följas i fråga om kyrkobygnad, utan afseende a den befrielse från sadan bygnad, fom, fom efter privilegier och sarjkilda stadganden i wissa fall eger tum, samt enär, enligt 26 kap. 1 8 bygningsbalten, kostnaden for upförande af kyrk astall utgöras efster hemmantal; ja oc då kyrkoherden Ågrens rätt salunda genom beslutet blifwit förnarmad, uphafdes sawål jamma beflut fom den däraf föranledda debiteringen, såwidt Ågren blifwit paförd afgift för andra bestattningsföremal än jordbrutssastighet. Uppå häröfwer af Björnekulla — förfams lig anförda beswär hade Kammarkollegium genom utslag den 11 maj 1874 förtlarat, att enär enligt åberopade I i foltftoleftadgan, församlingens a kyrtostamman röftberättigade medlemmar egt att a densamma sins emellan träffa öfwerenskommelse om grunden för deltagande uti foftnaden för i fråga warande skolhusbygnaders upförande, samt ofman: berörde, utan meningsftiljattighet, därom fattade och ide utaf någon al bemälde förfamlingsmedlemmar öfwerklagade tyrkostammobeflut maste såsom en sadan äfwen för blifwande medlemmar af för samlingen bindande öfmerenstommelje anses, follegium fann staligt att, med uphäfwande af k. m:ts bfhdes öfwerklagade beslutogilla kyrkoherden 2grens mot fyrtojtämmobejlutet od) den däraf förs anledda debiteringen förda klandertalan. Och har k. m:t, efter af tyrkoherden Agren haröfwer anförda beswär, genom utslag den 8 sistl. maj Kanmarkollegii beslut faststalt. Kyrkoherden Ågren är emellertid, enligt gällande folkskolestadga, själfstrijwen ordförande i förjams lingens stalräd. Det är wäl antagligt, att för: samlingen, om den egde walfrihet i detta hänfeende, stulle bland fina medlemmar upsöka en annan målsman för folfundermwisningen. Professor Nordenskiölds senaste uptäcktsresa. J Göteb. I. läfes: Den i Bremen uts fommande Wejer-Zeitung för den 14 dennes meddelar efter Handelstidningen professor Nordenskiolds bref af den 16 augusti till expeditionens utrustare, hr Ostar Didson, oc) faster på samma gång upmåärtsamheten därpå, att det problem, som den Dicksonska uptädtsjärden löst är ett af dem, hwarpå djerfwe sjofarare i århundraden fröktlöst pröfwat fina krafter. I sextonde och sjuttonde århundradena gjorde holländska och engelska erpeditioner de yttersta anstrangningar för att wester rån genom Jshafwet framtränga til mynningarna af Sibiriens Stora floder, men lyckades ide. Under de sist förflutna aren har problemet flere gån: ger uptagits, men utan framgång. Den ungerffe österrikiska polar-erpeditionens hufwudmäl war, som man wet, att förbi Novaja Semlja tränga öster ut, men detta mål förfelades helt od hället, mes dan man däremot lyckades fomma i närheten af ditintills okäånda land norrut. En engelman, Wiaz gins, gjorde med en för ishafe-refor färskildt inrättad ångare, Diana, ett försök att åtminstone upnå Ob mynningen, men ej häller detta kröntes med önstlig framgång. Rosenthals expedition med ångaren Germania hade samma ändamål, men isen lade oöfwerwinnerliga swårigheter i wägen för hans genomträngande. Rordenskiöld däremo: kunde, i trots af hårda nordostliga windar, fom antaaflis gen drifwit honom föderut, genom Yugorfundet segla in i Kariska hafwet, som han till sin glädje fann iefritt. Orsaken, hwarför de föregående expedi tionerna misslyckades, ligger enligt Nordenskiölds äsigt däruti, att de alla hade walt oriktig årstid för fina försök. Ångfartyget L. J. Bagers brand. Flere jandelshus i Liäbedt hafwa, enligt Berlingske Tidende, wändt fia till därmarande Stantsanmalts