Sundsvalls tidning – 28 oktober 1875, sida 3

Till nöje och tidsfördrif. Järnwägsfrågan på Gotland behandlas på föl jande slämtssamma sätt af en krönikör från årets landsting på ön: l. Oh fi, thet begaf fig på then tiden, att alle the äldste och wije, jom på ön woro, blefwo af konungeu kallade till landsting. 2. Oh tå the alle komne woro, börjades mydet tal om wägar af särn, förthy then frågan låg them före. 3. Steg få upp konungsmannen, then ther od landshöfs ding kallades. Och han sg alle the kientrogne och the sirymtarenom på fingrarne med siffror, them han fliteliga samlat hade, och wisade, att thet ide mar nog med landåmågen. Å Och konungsmannen hade tolf förståndige män med fig och the hade alle samma tanke som han. 5. Men tå steg ther fram en man, hwillen oc em ftriftlärd war. Oh Han talade till ihe gemene af församlingen, och han jade: on 6. Si, hafwe wi ide landswågar UA längd af femtio mil! : 7. OM häradswågar af femtio och sju mil. 8. Och socknewägar åtta mil. 9. Summa ett hundra och femton mil. 10. Hwad göres oss tå mera behof? 11. Kom od) ther fram en man, hwilken förr i rilets råds flag deltagit hade. Han slog fig för sitt bröft, Han flag margfaldiga flag på thet betänkande, konungsmannen utfändt hade; han slog i wädret, han slog öfwer, såsom thet hans sed af gammalt war. e 12. Han mille ide wägar af järn. Och han talade få warmt emot them, att kådan begynte rinna från många skallar, såjom hade the af trä swarwade warit. 13. Od alle thesse refwo fig i hufwudet, och si! the fingo ftidor i fingrarne. 14. Begärde få en annan man ordet. Thet war en guds lös mennifta och Han war en doktare. 15. Och han mände fig till then farifseru, fom med sitt tal kådan från träskallarua framkallat Hade, och Han fade: 16. Så sant jag lefwer, tu äst en slådespelare! 17. Förehy tu fon wäl slideliga flå tig för thit bröst, tu kan od med allo matt flå på konungåmannens papper och än bättre fan tu flå i wädret, men thine ord skola doc fnart warda att förlilna wid en ropandes röst i öfnene, och thin slrisuärde wåu att förlilna wid ena ugglo i the öde städer, 1åom thet i slriftenom står. 18. Wid detta talet riste fig fjorton i förjamlingen, förs thy thet symes them wara ett hårdt tal. Och the fade: Ho kan thet höra? 19. Talade ther ock andre men the hade icke mydet att säga. 20. Oh the fjorton sörstodade fina hjertan, och tå Han, som klubban förte, frågade them om ihe wägar af järn hafwa mille, warade the med myden salfwelse: 21. Si, wi wilje nog hafwa them, men wi wilje hafwa hem till sk änks och för intet! en22. Od) ordjöranden måste låta fine klubbo falla ö fwer thetta elendet. För fi, thet war intet annat att göra — för then gången. Swår brottsling. För omkring twå år sedan inköptes af Stoaholms kommun en brandftege, fom inom lås och bom blef strängt förwarad å rådhusgården, tills den efter palinsla branden blef fridad till stadsmiktärtampaniets kasern å Tjärhossgatan. Emellertid synes det hafwa warit en rigtig olydsstege, jörty han och ingen annan war orsaken til ftadssoldaternas upror. Till straff härrör har odjå den arme syndaren under stark bewakning blifwit återstidad till sitt gamla häkte å rådhuset. A — —— ÄYHTte.8888