Sundsvalls tidning – 14 oktober 1875, sida 3

annat finna, än att de, fom ide få fett saken, fet? den ur orätt synpunkt. Hr Härdelin wille ej Hel ler fe endast på hwad fom more lag, utan äfven på hwad fom wore rätt för närwarande, och i delta affeende kunde ingen orätt bewisas, lika litet som den kändes. Praktiskt kunde möjligen wara att frälset äfwen ålades grundskatt, om en utjems ning skulle ästadkommas i framtiden; men att skänka bort grundskatten till folk, som måhända därpå realiserade sin jord till högre pris och salunda hwar som helst, i merika eller annorstädes, kunde åtnjuta fördelarne af gåfwan, det wore ingalunda skäligt Trodde ej heller att swenska allmogen wille förwandlas till fyrkbönder och dylikt, utan snarare åstundade att med grundskatterna blifwa wid det gamla och fosterlandet. — Häri instämde en stor mängd af ortens bönder, med begäran att få sina namn antecknade för denna åsigt. — Ör Bruun genmälde mot hr Landgrens framställning, att han hwarken trott, än mindre hört, att någon sökt likna sörhållandet med grundskatterna wid patriciers och plebejers olika ställning i Rom, och ej heller trodde han, att man med fog kunde skylla dem, fom önskade grundskatternas bibehållande, för sådana motiv, fom upgifwits, lita litet fom detta gälde för honom fjälf sasom skattejordsegare. De leddes af öfwertygelsen, att grundfkatten wore för fäderneslandet nyttig och rättwis, samt att jordbruket med fitt tröga bruk och fin långsamma alstringssörmåga ide borde underkastas samma rörliga beffattning, som andra näringar, med ty åtföljande godtycligheter. Hr Landgren trodde ej, att det skulle falla någon in att hysa den förstnämnda åsigten, och ban gjorde det ej heller själf; men hans mottalare bade själfwa sagt det wara rätt att skat:en drabbade fattig oc rik lita. Detta skäl för grund stattens kvarstaende kunde han ej gilla. Ör Per Torell från Bergsjö sölte härefter med exempel, hemtade från olika fodnar, wisa, att jorden ej wore ratt stattlagd. och vet wore häri orättwisan låge. Med anledning häraf utspann sig mellan nämnde talare å ena, samt her Liden, Bruun och Härdelin å andra fidan ett längre ordskifte, som rörde jig omkring skatteförhållandena i orten och orsaken till dessas ojemnad, hwarwid uplystes, att detta berodde på odlingens olika framfkred mid tiden för skattläggningen, något fom wisserligen kunde och måhända borde jemkas. Sedan hr Liljeqwist å nyo haft ordet för att förklara, att grundfratterna, om de woro en orättwisa, borde afskaffas äfwen om man här kunde bära dem, och frambhåls lit att Delsbo socken bidrog mer i armens underhåll än hela Göteborgs stad, slutades öfmerlägg:ningen. Ör Landgren föreslog nu, att då meningarne warit få skarpt skilda, resultatet af förhandlingarna skulle så uttryckas, att en del warit för, en annan emot grundskatternas afskaffande. Men härpå gick flertalet ej in. Omröstning werkstäldes och wisade omkring twå tredjedelar af de närwarande å den fida, fom hyllade meningen att grundskatterna icke böra asskrifwas. Mot detta beflut anmälde f. d. riksdagsmännen Per Ersson i Wik och Per Anz dersson i Hammarswall samt det nya ombudet Anders Larsson i Lund fin gensägelse. (forts)