Wejter-Norrlands läns landsting år 1875. (Efter Hernöfands-Poften). (Fort). fr föreg. n:r). Onsdagen den 22 september kl. 6 e. m.) Hrr Michael Olssons oc A Wikströms motioner om anslag till aflöning åt en veterinärläkare i Backe hade af sjukwårdsutskottet blifwit afstyrkt, enär landstingets hårdt anlitade tillgångar ej meds gåfwe en sådan utgift; ej heller hade utskottet an fett fig böra tillstyrka landstinget att, i öfmerensstämmelse med den sistnämnda motionärens alter: nativt framstälda yrkande, för ändamålet begära anslag af statsmedel. Då detta ärende nu föredrogs, öfwerlemnade ordföranden stol och klubba till vice ordföranden. — Hr Widen fann utstottets motivering för sitt afstyrkande gansla swag och yrkade för fin del bis fall till. motionen såsom stödd på goda ffäl. — Hr A. Wikström yrkade bifall til hr M. Olssons motion, återtagande den del af tal:s egen motion, fom war från den sistnämndes motion sktiljaktig. — Landshöfding Treffenberg meddelade, att han wid sin resa i länets nordwestra bygder försport en allmän önskan om en veterinärläkares anstallande i orten, och hade tal., som funnit denna önskan mycket naturlig. upmanat befolkningen att söka få framställning därom gjord hos landstinget. Då tal. nu wille förorda bifall till motionen ansäg han fig böra begagna tillfället att en gång för alla bringa på det klara fin ställning i afseende å alla anslagsfrågor, fom hos landstinget bringas å bane. Till ett sädant allmänt uttalande föranleddes hr landshöfdingen af den farhagan, att den betydliga ftegring af landstingsskatten, fom under de fitta åren inträdt, kunde framkalla en förkastelsedom öfwer de af länsstyrelsen tagna initiativer i anslags frågor, en reaktion fom kunde werka förlamande på länsstyrelsens förmåga att något werka till fär nets nytta. Zal. wille därföre erinra att hufwudorsakerna till landstingsstattens betydliga stegring förstrefwo fig från tiden före hans tillträde till re gimentet. De enda anslag, hwilka beslutats på tal:s initiativ, more anslagen till nödhjalpsfondens förstärkande samt till landswägskommunikationernas uphjalpande. Oh answaret för båda desfa initias tiv förefölle tal. ej tungt att bära. Genom det förra anslaget hade man sörjt för nödhjälpsfone dens upbringande till fådant belopp, att wåra jords brukare, wid inträffande misswäxt i länet, funna genom understöd från densamma befrias från före ödmjutelsen att tigga fitt utsädeskorn från lyctligare lottade provinfer; och erinrade tal. om den motion, fom, enligt hwad landstingsmännen föres