Sundsvalls tidning – 25 september 1875, sida 3

lall war hindrad ombesörja tidningsexpeditionen, då tidningar funnos, som ej woro uptagna i jour: nalen. Så mycket mindre stäl fans att misstänka B., som han dagligen til postmåstaren lemnade upgift å stedda rekvisitioner. Sedan hr E. för råtten utförligt förklarat på hwad sätt sådana rekvisitioner göras, framlemnade han en mängd rekvisitionssedlar, funna i en tatelugn i B:s hem, och af hwilka ej en enda fans in förd i journalen. Summan af dessa utgjorde 1376 fr. 43 öre, od erkände den anklagade fig skyldig til stöld af dessa medel Brisman blef antagen till e. o. poststrifware 1871 samt anlände till Gefle den 31 jan. 1874. Målet upslöts för infordrande af Brismans prestbetyg. Mäktade f. redaktören C. E. Ekvall har anfört beswär mot Kristianstads radhusratts ut: flag genom hwilket han blifwit dömd att för me kelförfalstning hållas i 1 års straffarbete samt att i 2 år wara i saknad af medborgerligt förtroende NS PET NDS RTR ar: A e. RETAS GD TORD Ä-.i:e VÄNANPEN .. Mannen, som slogs med kattor. Af Mark Ivain. (Författaren har här fingerat eu artikel ur en amerikanst tidning, som trakterat fina läjare med en orimlig historia och därför blir antastad af en man, hwilken tagit oeråtteljen åt fig). För några weckor sedan offentliggjorde mi i dessa spalter (den amerikansta tidningens) en be rättelse om huru en wif herre i fjortonde fvarteret gått ut på taket af sitt hus, klädd helt enkelt i en nattffjorta, för att med fina gamla ftöflar slass mot åtslilliga kattor, och wi berättade huru mannen jagade dessa kattor öfwer en femton, jugu tak och därpå äterwande, gick ned genom wille brandlucka, fom upp igen, Förföljd af en annan karl, samt waktade ut det gamla året, lutande fig mot en skorsten, under det poliskonstaplar sköto efter honom nedifrån gatan ända till dagbräds ningen. Naturligtwis war den historien helt od hållet gripen ur luften ; och wi påhittade för hjelten däri ett namn, jom wi wilja antaga war Smith, ehuru det i själfwa werket war något helt annat. Nåäwäl! Omkring en weda efteråt fingo wi ber sök af en man, i hwars enfald fans en wiss im ponerande glans fom owilkorligen ingaf respekt. Han sade sitt namn wara Smith och att han bodde i fjortonde kvarteret i ett hus. sådant fom wi beskrifwit; och fom han i hela kvarteret war den ende Smith, fom bodde i ett dylikt hus, fann han fig föranlåten förklara att i fråga warande notis war en oförslämd osanning — War försigtig, Smith! — fade wi, fästande wåra blickar på denna gamla åsna, — mar förs sigtig, den här saken fan bewisas. Menar ni, att ni, klädd i er nattstjorta, aldrig slagits mot fats tor uppe på taket med gamla stöflar? — Aldrig — fade Smith — aldrig! Jag war aldrig i mitt lif på taket i min nattiljorta. — Det har ju bheler ingen fagt att ni war. Ingen har för ett ögonblif trott, fara Smith, att ni hade ett tafi er nattstjorta. Det slulle wara besynnerligt om ni det hade — högst besynnerligt! — Fag menar, att det är ej sannt ert påltående att jag steg upp ur sängen i bara sljortan, tastade upp en brandlucka och gick ut på taket för att slåss med kattor. Det är en nedrig lögn! — Ett slikt påstaende ha wi aldrig gjort i wår tidning, Smith. Om wi skulle ha anklagat er för att hafwa kastat upp en brandlucka, hade mi ris skerat att hwarenda människa kommit att peta fins ger ät oss, ty det är ju en fyfiologift omöjlighet för en månstlig warelse, må han också heta Smith, att kasta upp en brandluda, han kar inte göra t. — Må mi bli hångd! — sade Smith — jag will att ni skall förstå att jag aldrig i mitt lif flas gits med kattor i min nattskjorta. Det är hwad jag menar! — Nog förstå wi det, min gosse. Och wår upriktiga önskan är: Måtte wår wördade wän Smith aldrig finna några kattor i sin nattskjorta, äfwen om han mil släss med dem — och inte i fina byror heller, för reften. — Hör på! — fade Smith, i det han försökte wara lugn. — Ni fade att jag git upp på tar fet, klädd i min nattftjorta, i afsigt att slåss mot kattor. — Wi fade inte att ni mar Mädd nattsljorta för det ändamålet, och aldrig ha wi påstått att det war er nattsljorta. Efter hwad mi funna förs flå måtte det ha warit en af guvernör Gearys nattsljortor. — Och att jag jagade de där kattorna med en stöfwel! — Swad för slag! — Kattorna med en ftöfs