La bällgt TU salt wid grenar och rötter, unora flöto på wattnet, andra lägo mellan stenarne, och endast några få hade lyckats komma därifrån med lifwet. Antylion. Till Handelstidningen skrifwes från Stockholm: På tal om borjyra må här omtalas ett annat, hittills allt för litet kändt preparat, hari jämwäl nämnda flags fora ingår, men hwars famman: fättning för öfrigt är mycket olik de andra mo derna kosmetiska medlens. Wi mena nämligen det af apotekaren och fabriksidkaren A. G. Becker i Arboga upfunna och nyligen patenterade preparatet Antylion, fom består af en lösning af fur ättitsyrad lerjord, hwari uplösts borsyra och aly cerin, med tillsats af en obetydlig mängd eteriska oljor. Wi talade nyligen med en framstående lä fare i södra Swerge, fom under en längre tid med framgång i fin praktik begagnat Antylion, och ban prisade medlet högeligen. Wi weta ock, att upfinnaren till sundhetskollegium och swenska läfas resällskapet ingifwit rapport om fin upfinning och däri, bland annat, meddelar, att han under mifroskop med högsta förstoring fått konstaterade Antylions egenstaper, hwilta dessutom funna på rent kemisk wetenskaplig wäg bewisas. Desfa egenifaper, äro, att owilkorligen döda och afhålla från den mänskliga organismen för densamma skadliga mikroskopista proto organismer af animalisk eler vegetabilisk natur, samt att med afsöndringar ur huden och deg abnormiteter ingå kemiska föreningar, hwilka betinga en ren och frisk hudyta. Om wi icke misstaga oss stär upfinnaren hos sin fader. sramlidne regementsläkaren G. Becker, i stuld för första iden till upfinningen, hwilken han sedermera utarbetat och fullkomnat. En skarp kritik. I Lidköpings nya Tidning läses: Oforjynt. En herre med det anspräkslösa namnet E. Stjernström, bitrådd af en fkänsk antagligen ladugärdspiga, fröken Olson, gaf i ons dags å hotell Lidköping en teatralisk förestallning af få owanligt usel beskaffenhet, att troligtwis als drig något sådant hwarken har eller annorstädes förr presterats offentligt. Wi hade wisst ej ämnat spilla ett ord på fällftapet, men anse of dock böra göra det, emedan wi fått höra att hr S lär hålla på att till i morgon arrangera en ny föreftällning på hotell Swea. — Är detta fant, få åtmarna mi härmed hwar och en att ej låta narra från fig fina penningar för denna ufelhet. Inga inropningar för öppen ridå få hädanefter ega rum på Kristiania teater, enligt teater: direktionens mid säsongens början fattade bejlut. Exemplet manar till efterföljd. En poliskonstapel förd på poliskammaren af en brottsling är en historia, fom fan löna fig att berätta. Wi göra det: Under 30 graders warme kan man ide förtänka en pariferpoje, att han finner ett bad inbjudande, isynnerhet då det fon fås på ett öppet ställe i Seinefloden, dar ingen badmäftare finnes, fom begär betalning. Men en polisförordning åläg: ger ide desto mindre lagens handhafware att bajs wa ett starpt öga på detta flags badgäster, och enär ex konstapel öfwerrastat wår hjelte på färst gerning, så kunde det denna gäng icke blifwa fråga om nagon slags pardon. Men har woro goda råd dyra. Medan fonstapeln från kajen uttalade fitt mattfpråt, låg 408: fen nere i wattnet od) gjorde uppenbart spektakel med honom. Lagöfwerträdarens besynnerliga tecfen med utsträkta firgrar framför nästippen, hans lifliga upmaningar, kullerbyttor o. s. w. tjenade alltsammans endast till att sätta de kringståendes slrattmusler i rörelse. Konstapeln fom under ti den hade hoppat ned på en timmerflotte, undwek han dock behändiat, hwarje gång han stod i fara att blifwa fafttagen. Ett ögonblick fåg det emellertid ut fom om fonsiapeln genom att hoppa från timmerflotten upp på en af twåtthustrurnas pråmar och därifrån ned i en liten färgbåt stulle gått af med segern. Men olydligtwis flant han och bums — låg han i Seinen. Nu förändrades scenen hastigt. Pojken frame störtade till konstapeln, updrog honom ur wattnet och hjälpte honom att upkomma på timmerflotten igen. Godt, fade konstapeln, du är en rask gosse; jag tillåter dig att begifwa dig bort!, i Män gode fonftapel, swarade pojken, jag är ide få spendersam fom ni, ty nu ilipper ni ide jå lätt bort. Ifall ni hade tagit mig, få hade ni fått 20 sous i upbringningspenningar: men jag bar räddat ert lif och en konstapels lif är Llitafawäl fom en annan mennistas wärdt 25 francs i lifraddningspenningar. Jag släpper er ej, förr, än ni har klarerat för er. Det är hårda tider, det går min fan ej an att utöfwa goda gerningar gratis. Pojken lät framföra fina kläder af en famrat, som hade waktat dem, tladde fig oc följde fonstapeln till polisfanimaren, fom för badningen plikt: fällde honom till 20 sous, men fom ide funde und