Sundsvalls tidning – 23 september 1875, sida 2

Fundsvull d. 23 September. Carl:Johansftatyens inwigning i Kristiania ger Times anledning att i en ledande artikel fästa up: märksamheten på de slandinaviska länderna. Efter en historist öfwersigt af Sweriges öden ifrån Gus staf Wasas tid och en skildring af förhållandena wid föreningens stiftelse fortsätter bladet: Norges underkufwande ådrog Bernadotte för hela hans lifstid norrmännens owilja. Castlereagh war icke mer afslydd i Irland än konung Carl Johan war i Norge under de tidigare åren af fin långa re: gering. Jcke ens i Swerige war han populär under fin lifstid. Han war ingen snillrik herskare; han lärde fig ide en gångfitt nywunna rikes fpräk; ide ens hans fon konung Oscar, en infödd frans man, betraktades fom en rent swensk konung. Men långt innan Carl Johan dog efter att hafwa i mer än en mansålder utöfwat den högsta magten i sitt rike, hade han wunnit aktning af sina undersåter, både swenskar och norrmän genom fina rättwisa fonstitutionella grundsatser och den sunda politik fom utmärkte hans styrelse. Han gjorde sitt rike Högaktadt i Europa såsom en wäl styrd, ordnad och framåtskridande stat. Han styddade det emot res volutionens stormar och de internationella intrigernas flygsand. När han gid bort i hög ålder 1844, hade äfwen norrmännen börjat göra honom rättwisa, erfänna den stränga nödwandigheten af hans werk, akta hans redbarhet, hans lugna öfmer: läggning och den mogna wisdom, med hwilken han utfört sitt werk. Ännu en generation har gätt bort sedan Carl Johans död, och man har nu någon: ting mer än rättwisa för den gascogniske äfmens tyrare, fom grundade dynasti och befäste en gheten emellan twå beslägtade och angränsande folk. De 50 000 norrmän, som samlade sig för att helsa bilden af den som gaf den skandinaviska halföns unionens owärderliga wälsignelse, äro ide mins dre fosterlandsälskande än deras förfäder woro. Men de hafwa lärt fig infe att den fofterlandskärlek, fom skulle hafwa fämpat för att bibehålla fitt lands skilsmessa ifrån Swerige och söndra den standinaviska halfön i twå riten, hwilka om ide förenade hade måst mwara fiender, war en olycklig ingifwelse, fom lyckligtwis öfwerwanns af Berna: dottes praktista blid för werkligheten.