Sundsvall d. 16 Heplemsser. Swensta Medboraaren innehöll nyligen en artifel, hwari förf. bland annat undrade, huru fonungens krafter kunde räcka till och ännu mer öfwer huru hans tid, strängt uptagen som den måste wara af regeringsomsorger, kan tillåta honom att företaga så widsträckta utfärder Förf. fortfar: Swad särstildt de kungliga resorna inom landet beträffar, få fogar mi till denna undran ett upp: repande af hwad mi af samma anledning yttrat wid ett par föregående tillfallen, eller att, om äns damalet med dem är att lära känna landet och tillstandet oc) folkstämningen i de olika bygderna, och ej blott att upsöka de wackraste naturfeenerierna, de pittoreitalte folkgrupperna och de rikast updukade festborden, detta ändamål ingalunda, eller atminstone högst ofullständigt, winnes genom det satt, på hwillet dessa resor hittills företagits. Wisserligen hörde mi af de helsningstal, hHwarmed konungen oc) drottningen mottogos på Lek: sands kyrkowall, att Dalarnes befolkning särslildt Litsandsdalens, obesskrifligen längtat efter att hos fig få fe. sasom det så patriarkaliskt Hette, Llans dets fader och landets moder, samt att denna be solkning nu kände fig lycklig öfwer, att denna läng: tan blifwit tillsredsstäld. Men wi önssa tro att den, till yhwilken det wäl fwarfwade talet war rit: tadt, lika litet missförstod dess werkliga betydelse, fom betydelsen af snabbelden i Potsdam, eler får fom mi tro att denna borde förstäs. Detta ar tagande stödja wi på den omstandigheten, fom ej heller bör wara främmande för rikets framste man, att wårt folks politiska begrepp, huru outweckladt det i många fal beklagligen ännu är, likwäl wuxit ifrån den ståndpunkt. då blotta åsynen af regens ten war nog att fprida lyda öfver alt och til: fredsställa alla Finnes det missförhållanden i wårt statslif, fom gör att den ene medborgaren kanner sig tryckt och tillbalasatt i jämförelse med den andre, få återstäl