CAi 20 FORA IRA BEAN DAR SARI OKAD ERT ER BONET Det stnudande landstinget. (Efter Hernösands Posten) II. Eljutswäsendet. Landstingsmannen P. Hörnfeldt motionerar, att landstinget wille i underdånig strifwelse anhålla, det k. m:t, wid pröfningen af riksdagens sirifwelse den 21 maj innewarande år, rörande förändrad reglering af stjutswasendet, willet aga i betraktande, huruwida ej en revision eller omarbetning af gäl lande gäftgifweriordning woro nödmwmändig, och att f. mit, för den händelse, en sådan oms arbetning kommer att fie, då toge i nådigt öfver wågande: 1) huruwida ejwäntpenningarne borde höjas från 25 till 50 öre pr timme; 2) huruwida ej den gällande bestammelsen om den högsta tyngd, fom får föras efter en häst, borde, för den hän: delse vesanden medför eget åkdon, förfullständigas genom en bestämmelse, hwari äfwen äkdonets tyngd wore inberäknad; 3) huruwida ej en instränkning borde göras i s. k. handelsresandes rätt att erhålla gåstgifweristjuts ej blott för fina personer utan äfwen för hela lass af waror och profwer. Moztiveringen af det tredje af dessa förslag, hällen i en nagot stämtsam ful, ehuru det nog ligger all: war på botten, lyder som följer: Om 5 8 i t. m:ts nådiga förklaring af den 11 december 1766 strängt tolkades efter def ordar lydelse, få kunde det blifwa twifwelaktigt nog hurus wida s. k. probenröjter, hwilfa resa land och rike omkring med waror, egde ratt att för sin fortkomst, i sådant ändamål, få anlita gastgifweristjuts, emex dan nämde S uttryckligen synes förneka tartarer, månglare eller manglerstor och kringstrykande ut: ländingar m. fl. rätt till erhallande af gältgifweriftjuts; wisserligen fan den inwändningen göras att jemjörelsen mellan wår tids nobla handelsresande och månglare eller manglerska, är, åtminstone iaf: seende på den yttre utstyrseln, temmeligen haltande, men då afsigten med 1766 års förbud för mång: lare od) manglerstor, att, för fina resor, få betjena sig af gästgifwerisijuts, ide kunde wara någon an: nan än den, att dylika resenärer, ej lämpligen kunde och borde ega denna rätt, emedan deras besöl i nära nog hwarje gård fule för den stjutsande blifwa alt för tidsödande och odiöst; så lärer lit nelsen emellan dessa månglare och) wåra nuwarande handelsresande wara temligen extakt. Will man nu emellertid ej strängt hålla på en sadan tolkning af ofwanbemälde 5 I i 1766 års nådiga förklaring. fom den nyss anförda, få bör man åtminstone wara fullkomligt berättigad till framstallandet of det ingalunda öfwerdrifna påftår endet, att om dessa sk. handelsresande för fin person och sina reseeffekter berattigas till erhållande af gästgifwerissjjuts, de ide mätte tillerkännas fan ma rött för fina profwer och handelswaror, hwilka ofta medtaga ett lika stort och större antal hästar än fom för deras person erfordras. Det är all: deles icke owanligt under wissa tider af året att dessa handelsresande uptaga större antal hästar än hwad för öfrige resandes fortstaffande;behöfwes. Om det far fortga pa sadant satt utan nagon hejd från wederbörandes sida sa är det mycket antag; ligt att en del af dessa herrars pretentioner och satt att färdas, slutligen fall afskrädåa en hwar ifran att ställa fina hastar till deras förfogande III. Sjukwårdsanstalterna. Som bekant har Westernorrlands landsting un der flera ar egnat synnerlig upmärksamhet åt ut wecklingen af sjukwärden inom lanet och för den: samma underkastat sig högst betydliga upoffringar. Största summorna har upförandet af det u vo rasarettet i Sundswalbl kräft, och änn synas ytterligare anslag dårtill kräfwos. Direk: ionen anmäler nämligen behofwet af ett ytter ligare belopp a 70 000 tr. för lasarettets inved