Sundsvalls tidning – 11 september 1875, sida 3

AA. MUS rm oo oo jurtttufltyulig, föreworo sistlidne lördag i parternas närwaro. Kapten Nyström åtföljdes af jurys utr. doktor J. A. Thurgren som rättegångsbiträde. Pettersson, Rönnholm och Holm biträddes af v. häradshöfdingen L. Möller. Efter sleppsjournalen upgafs från kapten Ny ströms sida, att matrosen Pettersson warit egentliga uphofwet till det obehagliga förhållandet oms bord å skeppet; att Pettersson under resa mellan Amerika oh Europa i augusti månad förlidit år titulerat kapten Nyström blodsugare od) rospigg; att Pettersson och Rönnholm, då de en dag hade däckswakten, helt lugnt gått och fatt fig att sofwa inne i ruffen; att de ide åtlydt kaptenens tilfägelse att stöta fin tjenst, ehuru det war åstickande storm, få att en swår sjö nedslog det löpande godset på däck; att Pettersson och Rönnholm hwar sin gång genom wärdslöshet styrt steppet öfwer stag; att Pettersson och Rönnholm, men i synnerhet den förstnämnde, mid flera tilfällen wägrat att fullgöra fina ftyldigheter; att Pettersson en gång i hotande ton yttrat, att han och Rönnholm skullehälla wakt om wakten; att Pettersson mid twå särstilda tillfällen gjort fig sjuk, i det han tlas gat öfwer wärk i ena handen och reumatism i ryggen; famt att Rönnholm dels under häftiga åtbörder, liksom om han haft för affigt att kasta en knif, rusat mot kaptenen, dels jtalt på denne både på engelska och finffa, dels lofwat wisa kaptenen att han, Rönnholm, Hade finjtt blod uti fig. Skällsorden woro så plumpa, att de ide lunde öfwersättas, förklarade doktor Thurgren. RKadpten Nyftröm tillade, dela att Rönnholm yt: rat, att han stulle fe hjärtblodet på N, dels att kaptenen för de upstudsige od ohörsamme upläst en del af sjölagen. Härefter fick matrosen Pettersson ordet. Han har farit fom matros i 16 år, fade han. Förgäfwes hade han sökt göra kapten Nyström till pass. Kapten Nyström hade kallat Pettersson ölandskalf, slitit honom i skägget, rustat honom och sagt att han stulle slå ut hjernan på honom. Pettersson bade haft ondt i ena handen od) lidit af reumar tiff wärk i ryggen. Då han lagat, däröfwer hade kapten Nyström yttrat: Jag slall pina dig, och det på ett sädant sätt, att ingen frall förstå det, och ingen skall få ha blifwit pinad på något an: nat fartyg. Då Pettersson en dag klagat för kaptenen öfwer den dåliga provianten, hade faptenen hotat honom med en pyts. Pettersson erkände, att han kallat kapten Nye ström rospigg, men bestred hwad fom i öfrigt blifs wit lagdt honom till last och pästod att ffeppsjournalen innehöll en mängd oriktigheter. Matrosen Rönnholm nekade äfwen. Han an klagade kapten Nyström för det denne dels ipar: fat honom, Rönnholm, i ryggen, dels med handen slagit honom i hufwudet, dels ytrat, att ban bar fig åt fom en fäftningsfånge Såwäl Pettersson fom Rönnholm förklarade, att de ide försummat fin wakt. De hade mwälfutit i ruffen, men haft dörren öppen. Widare: att de ide styrt steppet öfwer stag, men i följd af minds stilla Hade fartyget ide kunnat styras. Jungmannen Holm upgaf, att under refa från Shields till Newyork, hade kapten Nyström dels med handen slagit Honom i ansigtet 5 a 6 gånger, dela sparkat honom i hufwudet få att blod vite upftått. Hr Möller tog härpå ordet, förklarande, att ans ledningen till ofämjan warit den, att Pettersson klagat öfwer den dåliga oh ruttna provianten. De små fel, kapten Nyström lagt Pettersson och Rönnholm till last, borde wäl icke ha gjorts till föremål för rättegång. Men då kapten Nyström anftält detta åtal, få anfågo de tre männen af besättningen fig äfwen böra ftämma honom för hans wåldsamma beteende mot dem De yrkade def: utom att genast utfå fin aflöning. Här kunde de ide gå och swälta. Wäl hade kapten Nystrom på sjömanshuset deponerat deras aflöning; men det komme på ett ut, om hr Nyström bure pengarne på fickan eller hade dem på sjömanshuset, då han där förbjudit deras lyftande Öfwer antlagelsen hörd nekade kapten Nyström. Pettersson, Rönnholm och Holm finge skaffa fram bewisning, om de funde. Hr MN hade endast fat tat Pettersson besledligt i slagget och ytrat: Det är inte wärdt att du tigger stiryk, för det får du ändå inte, men du skall få det genom fjölagen, när wi komma hem Sedan Pettersjon klagat öfwer reumatisk wärk hade kaptenen tagit ned honom i kajutan och där gnidit honom på kroppen med nagon forts faljva. A ömse sidor hördes såsom witnen förste fyr nannen K. A. Fansson, andre styrmannen F. A. Brissander, konstapeln K. A. Swensson, båtsmans nen K G. Pettersson, timmermannen K A. Pettersson och stewerten K. H. Lundman. Genom dessa witnens berättelser bestyrktes til n del parternas mot hwarandra gjorda angifimel: er; hwarefter målet upstöts. (F) Höga hätar Don 21 mirnmiufts inkam frå A.. —Aägäl