inom komunen, men walrätt erhöll landshöfding Treffenberg först den 25 september 1874, då hans första taxering såsom medlem af Hernösands for mun blef af pröfningsfomiten faststäld. — Lands: sekreteraren Rydwall (elektor) anmärkte, att det skäl för röstsedelns kasserande, fom af den före: gående talaren anförts, redan blifwit af Högsta domstolen pröfwadt och underkändt med anledning af de beswär, fom ingäfwos öfwer statsrådet Beraströms wal till Stockholms stads representant; och wore efter talarens mening underordnade myn: digheter skyldige att ställa sig Högsta domstolens prejudikater till efterrättelse, en åsigt hwilken äfwen borgmästaren Fröberg wid ett föregående dag hållet enskildt sammanträde mellan elektorerne för klarat fig dela. Den sista punkten af br Ryd: walls anförande uptogs synnerligen illa af herr Fröberg, hwilken ansäg hr R. hafwa öfwerskridit grannlagenhetens gränser genom att i en offent: lig diskussion anföra hwad som enskildt blifwit ytradt. — Efter en fortare öfwerläggning för slutna dörrar förklarade fig magistraten anse den ifrå: gawarande walsedeln giltig, enär landshöfding Treffenberg allt ifrån den 1 januari 1874 warit skattskyldig till komunen och således i komunala ärenden röstberättigad, hwadan han från 1875 års ingång wore walbar. Härefter fortsattes röstsedlarnes upläsande, hwarwid befanns att 15 röster fallit på landshöfding Treffenberg och 3 på kollega A. Lundström i Pi: teå; och förklarade magistraten alltfå Ian ds30öfding H. A. Widmark wald till de fer fä dernas representant i riksdagens andra kammare. Utgången af riksdagsmannawalet lär hHuimwudsakligen hafwa bestämts af elektorerne från Luleå, hwilka då de erfore den meningsskiljaktighet, fom förefanns mellan Hernösands elektorer, funno ut: sigt att genomdrifwa fin landshöfdings mal, hmwil: fet oc lyckades. Så midt mi fänna landshöfding Widmarks egenskaper, tro wi att det träffade mwalet bör anses godt od) mottagas med belåtenhet äfven af bem, fom heldre önskat en annan ut: gång. Det torde emellertid ännu ej wara få fulkfomligt afgjord, att landshöfding Widmark blir walkretsens representant, enär beswär öfwer malet swårligen lär uteblifwa, hwilka måhända kunna leda till dess uphäfwande samt utskrifwande af nytt wal med omedelbart walsätt. (9.-P) Järnvägsundersökningarne. GScedan ofulärundersökningen numera bli wit fullbordad såwäl å linien Hernösand—Graninge fom å linien Hernösand-Bollsta, sammanträdde ftadsfullmättiges jerns mwägskomitd i onsdags på förmiddagen för att be: stämma å hwilkendera linien detaljundersökning skulle ega rum. Kapten Schöning redogjorde för resultatet af de werkställda okulärundersökningarne, hwaraf framgick, att swårigheterna mid anläggnin: gen blefwe wida större å den senare linien ån å den förra; och beräknade kapten Schörning på ett ungefär anlägningskostnaden för linien Hernösand —Graninge till 700 000 och för linien Hernösand —Bollsta till en million kronor pr banmil. Ko: miterade ansägo nödigt att man, innan man tänkte på anläggande af den ena eller andra banan, sökte anskaffa en få noggrann utredning fom möjligt rös rande säwäl anläggningskostnad fom påräknelig tra: sik för begge banorna och beslöto däreföre att de taljundersökningar skulle ega rum å båda linierna. Som tiden emellertid ej ansågs medgifwa båda undersökningarnas fullbordande under denna höst, beslöts att för närwarande endast Graningebanan skulle undersökas oh att undersökningen af Bollstabanan skulle upskjutas till nästa wär i (9. P) Dyra grafplatser. Å kyrkostämma i Högsiö församling har beslut bliswit sattadt, att en fa: miljegrasplats å församlingens kyrkogård skulle fosta 500 samt grafplats för en person 200 kronor. Mot detta beslut reserverade sig då kapt. Nordstrand på Åbord m. fl., och sedermera ha beswär anförts hos fas bfhde, hwilka grunda fig på beslutets orig: tiga tillkomst, i det ordföranden ej i öfmerensftämmelse med kyrkostämmoförordningen skulle ha fram stäldt proposition få, att den med bestämdt nej eller ja kunnat beswaras. Uti häröfwer infordrad förklaring åberopar kyrkostämmans ombud, f. nämde: mannen E. Dahlberg, att om minnet ej swiker en så formulerad proposition werkligen framstälts, alldeles säkert påstås det således icke. Widare framhälles såsom skäl, att kyrkogården, om man för en spottstyfwer, hwarmed sannolikt menas hwarje summa understigande de resp. 500 och 200 kronorna, skulle bli allt för mycket uptagen af grafplatser till snart sagdt owärdiga personer, så att i en ej allt för långt aflägsen framtid platser skulle saknas för wårdigare medlemmar. En få: dan kastskilnad har man sällan sport, fom den hr D., å fina och de med beslutet belåtnes wägnar, utdragit. Wi äro öfwertygade, att sådana skäl ej blifwa at någon betydelse där de äro ämnade att gälla; wärdiga en plats på kyrkogärden, t. o. m. i Högsjö, om ödet få ffulle foga, torde wi wäl wara litet hwar, äfwen om plänbofen ej mägtat