privata yrkena, ej kunde anses afgörande för frå: gans beswarande i sistnämnda fyftning, dels och ur synpunkten af parternas eget bästa. Advokaten borde därför ega samma kvalifikationer. som dem, hwilka staten kräfwer af domaren, såwäl i teoretistt fom i praktisntt hänseende. Undantag härifrån borde endast medgifwas i fråga om sådana ringare rättstwister, med afseende å hwilka ett enklare för: farande inför domstol kunde befinnas lämpligt. J det följande meningsutbytet, där flertalet talare war för adj. Annerstedts åsigt, deltogo v. härads höfding Beckman, professor Ehrström från Helfing: fors, doktor Ph Leman, v. häradsh. Ljunggren, assessor Stael v. Holstein, v. häradsh L. Möller, professor Aschehoug, geheimeetatsrådet Krieger, overrettsprokurator Rode och justitieministern Nelleman. Hr GS. v. Holstein hade den åsigten att mwidunderrätterna, där processen wore muntlig, fafförares werksamheten borde wara fri, wid hofrätterna däremot och isynnerhet hos k. m:t endast utöfwas af för ändamålet färftildt kvalificerade personer, enär i hofrätterna samt framför alt i högsta domstolen ett werkligen ordnadt processförfarande därförutan wore omöjligt just därför, att processen mid filt: nämde twänne instanser är skriftlig, och ej fan, får som fig bör, utföras utan den kontroll och ty åt: följande offentlighet, som blir en följd däraf att parternas talan utföres af särskilde därför anstälde, juridistt bildade personer. Advokattwång i de twå öfwerinstanserna borde således införas så snart som möjligt och oberoende af de andra reformer iräts tegangen och domstolsorganisationen, fom möjligen kunde komma att widtagas. De blifwande advokaterne knude under tiden utbildas i hojrätterna. Andra frågan, framstäld af höjesteretsadvokaten A. L. Hindenburg, lydde: Om önsteligheden af Forendringer i Lovgivningen om Actiefelltaber. Diskussionen öfwer denna fråga inleddes med ett längre anförande af hr Hindenburg, hufmudjatligen utgörande en redogörelse för bristerna och ofullständigheterna i den danska lagstiftningen i ämnet, brister, hwilka i många hänseenden såsom t. er. be träffande styddandet af tredje mans rätt i förhållande till ifrågawarande bolag, woro ganska stora, hwilket för öfrigt läge i sakens natur, då någon särstild lagstiftning rörande aktiebolag i Danmark ej förefunnes, utan rättsförhällandena aktieegarne emellan samt emellan bolagen och tredje man af: gjordes efter allmänna lagens stadganden. Behof: wet af en förändring samt bättre od tydligare lagstadganden i förewarande hänseende wore där för alldeles obestridligt. Samma erfarenhet hade, efter hwad professor Aubert wisade, äfwen i Norge alt tydligare kommit i dagen. Man hade där, lita litet fom i Danmark, någon färftild aktiebolagslag. Finffa aktielagen däremot wore, efter hwad prof. Montgomery uplyste, om ide felfri, åtminstone temligen god. Till sitt innehål more den ungefär densamma, fom den fwenita attielar gen, ehuru halftannat deccennium yngre. Sedan prof. Scharling från Kjöbenhavn haft ordet och i ett längre föredrag framstälde de grunder, på hwilka, efter hans förmenande, en tidsenlig lagftiftning för nu i fråga warande associationers rättsförhållans den borde byggas, erhöll presidenten Bergström ordet. Innehållet af hans anförande war i forts het, att om oc Swerges och Finlands attielags ftiftning är bättre än Danmarks oc) Norges, hwils fet naturligtwis är förhållandet, dä någon färftild lagstriftning rörande aktiebolagen, såsom af föres gående talare blifwit påpefadt, ej i Danmark och Norge förefunnes, wore dock äfwen den swenska aktielagen behäftad med så många och stora fel och brister, att en revision af densamma såwäl som af handelslagstiftningen i dess helhet inom de tre nors dista länderna, bygd på gemensamma grunder, wore högeligen att önsta. Pa förslag af ordföranden bler äfven en resolution af mötet beslutad af ins nehåll, att en dylik rewision af de tre nordiffa läns dernas handelslagstiftning borde, få fort ste kunde, Jöretagas. Tredje frågan: Om makars egendomsrätt war framstald af prof. Nordling. Professor Nordling redogjorde för det af honom framstalda förslag, hwars syfte är att matar ej allenast stola hafwa all egendom gemensam, utan äfven båda lika del od) magt i förwaltningen däraf, hwaraf stulle blifwa en följd, att makarne mera radförde fig med hwarandra, än om, sasom bittills, mannen behölle den yttre och hustrun den inre förwaltningen. Twånne grundsatser hafwa gjort sig gällande, den ena asyftande egendomsgemenstap, och den andra makarnes ömsesidiga fjälfständighet, men dessa grundsatser borde funna förenas, helst, enligt talarens äfigt, där delaktighet i egendomen finnes, borde äpven delaktighet i för waltningen råda. , Landshöfdingen grefwe Sparre ansåg yttersta warsamhet böra iakttagas med förändringar i ftadgandena om aktenslapet och förhållandet äkta ma: tar emellan, och kunde saledes ide instämma med professor Nordling. Professor Aschehoug war tacksam emot profes: far Nordlina för Donmoe bärptlan fam ta aven