Sundsvalls tidning – 4 september 1875, sida 2

wÄdSUnA d. Å Heplemser. valmötet i torsdags afton bewistades af omr ring 200 personer. Sedan ene inbjudaren borg: mästare Frölin förklarat mötet öpnadt waldes til ordförande rektor Berggren, hwilken ej endast un: panbad fig återwal till riksdagsman, utan äfwen förklarade, att om man emot hans wilja walde honom, han ämnade med stöd af grundlagen uns dandraga fig förtroendet. Sedan därpå de när warande upmanats föreslå kandidater, upsteg först d:r Hintze och förklarade, att waliretsen länge nog idkat känslopolitik i den högre stilen, hwadan det wore skäl att man en gång försökte fig uti bygdepolitik. Järnwägsfrågan more för Sundswall af yttarsta wigt emedan Ångelinien från Sundswall leder så rakt inåt Jämtland, som det gerna wore möjligt att draga den, medan å andra sidan en enda blick på kartan utwisade att om järnwägen droges öfwer Håsjö, komme att inom några få år därefter Håsjö att genom järmväg förbindas med någon hamn wid Ängermanelfwen eller dess utlopp, och på detta sätt skulle denna sistnämnda hamn, men ej Sundswall blifwa Jämtlands östra in: och ufförselhamn. Som doktor Axell wore en i jarnwagsfrågan insigtsfull man wille talaren där före upställa honom fom fin kandidat. Han hade ingenting emot landshöfding Asplund, men det wore ej säkert att Östersunds oc Sundswalls in: tressen alldeles öfwerensstämde, hwadan det wore af wigt att till ritsdagsman utsags en Sunds wallsbo och förordade dottor Hintze afwen af detta stäl doltor Axell. För detta tal tilvättawifades hr Hintze af br Edwall, fom erinrade om att man wid walet ej endvan borde fästa afs:ende mid en enda fråga utan wid alla de frågor, fom man kunde wänta skulle komma före och ej endast wid en orts intresse utan wid hela rikets. Hr Kintze behagade ej beswara anmärkningen. Doltor Axell förtlarade fig wara willig antaga det answarofulla förtroendet och talade om fin war: ma kärlek till fosterbygden och intresse för dess an gelägenheter samt erbjöd sig att, om så erfordra: des, afgifwa fin politiska trobekannelse; men ingen affordrade honom densamma, och därföre utblef den. Smeden Edwall föreslog håradshöfding Bergs mansson, men denne undanbad fig förtroendet och förordade doktor Axell. Doktor Christiernin begärde därefter ordet, och försedd med grundlagen i ena handen och Sunds walls Tidning i den andra, började han tillrätta