Sundsvalls tidning – 2 september 1875, sida 3

Festmiddagen är högst animerad. Några af gä fterna hålla allwarliga, andra humoristista tal. — Åro talen uptagna i er lila rakning för dinern? — frågar brudgummen direktören. — Tal, blommor, fervije och alt — Ert institut är ett masterwerk. Tilläter ni, att jag får trycka er hand? Måltiden är slut: man har druckit kaffe och tagit likören, då brudgummen reser fig. — Mina årade gäster! ursakta att jag måste lemna er; men klockan är redan 8 och det täg, med hwilket jag ifall resa, afgår El. 820. Gasterna följa de nygifta till wagnen. Kusten bär en bukett i knapphålet, en wänlig upmärtffambet från direktörens sida. J det den unga mannen will ftiga in i wagnen, hejdas han af en dam, fom utgjuter tårar. — Ni will såkert göra henne lyclig? — Hwem? — Min dotter. — Ahl det är min swärmor; ursäkta att jag ej bade äran känna mamma, fastän wi blifwit pre: