Sundsvalls tidning – 2 september 1875, sida 2

gar, 23 timmar och 7 minuter. Den wägsträcka, som dagligen tillryggalades, warierade mellan 348 och 373 engelska (52 och 56 swenska) mil, och hela wägen utgöres af 2800 (440 swenska mil) Den snabbaste färd man förut fände til war en fom år 1874 företoges af en ängare Adriatic, tilhös rande samma ångfartygsbolag. Denna ångbåt be höfde endast 10 minuter längre tid. I år hade före Germanic den snabbaste ängbåt anwändt för öfwerfarten 8 dagar och 12 minuter, eller 65 mi nuter längre tid än fom Germanic nu behöfde. Denna resa utfördes af Inmanliniens ångare City of Richmond. Lefvande begrafven. Sallands-Poften meddelar följande sorgliga tilldragelse: Tisdagen i förra weckan blef drängen N. A. Larsson. i tjänst hos landtbrukaren Bengt Elof Swensson i Slangemöllan, Holms socken, lefwande begrafwen i en mergelgraf. Arbetet war slutadt för dagen od arbetarne upgångne; drängen ffulle blott gå ned igen att hämta några werktyg. Men från den färden mwände han alldrig tillbaka. En massa af öfwer 100 lass jord föll öfver honom. Det war ej lånat ifrån att hans husbonde fått göra honom sällskap på den ewighetsfärden; ty han war jjälf nätt och jämt upkommen då ras fet stedde. Inom en half timme war drängens döda kropp upgräfd; den war och förblef ett lik. — Orsaken till olyckan war den manliga dylika fall: undergrafning af ena mwäggen i mergelhålan och oförsigtighet å den sorgligt omkomnes sida. En hundraåring. Direktören Gullbergsons efterlemnade enka, född Montelius, på Möja i Lilkyrka socken, Uplands lån, ingick i sitt etth un dradeförsta är forliden tisdag, på hwilken födelsedag sonen häradsskri waren Å Gullbergson, själf 69 år, omkring den alderstigna, wördnadamärda gamla samlat slägt och wånner från när och fjärran till den owanliga dagens högtidlighål: lande. Enkefru Gullbergson befinnes mid fina år öfwerraskande try och i fullkomig befittning af fina själsförmögenheter — hon till och med laser tid ningarne utan glasögon, och hon erinrar sig de minsta smäsaker från gänga tider. J fin ungdom upfostrad i Stocholm, fåg hon ofta Gustaf III och Bellman samt torde wara den enda mu lefwande, hwilken i iulltomligt frifft och lifligt minne bewarar deras utfeende. Köpenhamnska klasslotteriet. J tidnin gen Framat läses följande märkliga notis: Af lots teriets sista dragningslistor ligga framför of twå, till utseendet lika exemplar, båda synbarligen tryckta å samma boktryckeri (Louis Kleins) och med samma form. Detta oaktadt förete listorna den olikheten att en winst, 2 000 kr., på den ena liftan tillägs ges nr 52815 och å den andra nr 52 805. Lotte sedeln ur 52815 lär egas af en person inom ar betsklassen härstädes, och denne lär på god tro od) för att genast komma åt penningarne, fom han behöfde, öfmwerlåtit sedeln till någon annan, och denne har, då han såwäl hos kollektörer fom på hufwudkontoret welat upbära minften, med före: teende af sedeln och den officiella dragningslistan, fått till swar att denna winst icke utfallit. Det synes of fom om lotteriet, för att ide blifwa beskylt för uppenbar orättfärdighet, måste, tjänfitemännen till straff och warnagel, betala dessa 2 000 kronor, då wi här i wart land alltid warit mana att fätta full tillit till de officiela dragningsliftorna. Wi sända denna anmärkning till lotteriets hufwudkontor och emotse en benagen förklaring öfwer det passerade. Samuel Plimsoll, den hjärtwarme kämpen för sjömannens trygghet mot redares lättsinne och fniz kenhet, wistas enligt Dagstelegrafen för närmar rande i Köpenhamn. Insamlingen för de öfversvämmade i Frankrike bar nu inbragt 26 od en half mill. franca och skall sannolikt upgå till 30 mill. Det förtjänar anmärkas, att staden Frankfurt sandt 15 000, Mainz 3000 od Leipzig 3 000 francs. Wid insamlingen år 1856 för liknande ändamål upgick summan af sammanskottet till endast 13 millioner. De katolske presternes osedlighet är en allmänt känd sak Ett par exempel därpå af fär: deles ohygglig art hafwa i dessa dagar dragits fram i Belgien Kyrkoherden i Lättid, hr Du chesne, har anklagats för nedrigheter, begångna mot fem små flickor. De katolska tidningarne Haft wa, fom wanligt, tagit presten i förswar samt up: retat den okunniga massan mot de olyckliga offren samt deras lärarinnor, hwilka upfyllt sin plikt att aflägga vitnesbörd wot brottslingen, hwilken emels lertid af tidningarne framstaldes som en martyr. Owardiga, anonyma bref, hatfullt förtal, påtrydning på vitnena — intet fparades. I följd af denna uphetsning hade under ransakningen en massa månniskor samlats utanför rådhuset, hwilka emottogo vitnena med hwissling och sörolämpande tillrop, och dessa kunde endast genom polisens hjälp finna skydd mot handgripligheter. Men vitnesmå len woro bindande att rätten dömde den anklagade i tre fall till 6 månader och i fyra fall till 4 må