— A— ere Per VV grujwan, twifwelsutan war denna utflygt ange näm för då. mm. om man får döma af deras i ord och miner uttalade förtjusning öfwer hwad de sågo. Motala verkstad. En brefskrifware til Dagens Nyheter berättar om ett befök mid Motala werkstad att det är werkligen ett litet underwerk, en industriens werld för sig, där den oinwigde ens dast kan häpna och beundra. Som naturligt är får, man ej tillträde til werkstäderna utan difpoz nentens tillätelse, hwadan jag begaf mig upp till honom att söka denna tillätelse för mig och min följeslagare. Med den största beredwillighet millfor kapten Unge min begäran och kom efter några ögonblick själf ned till wertstäderna att tjäna som ciceron. Fag beklagar på det djupaste att jag ej fan gälda denna wålwilja med att låta mina låfare få del af alt hwad fom här wisades of, men detta skulle å andra sidan inkräkta alt för mycket på tidningens utrymme, och jag fär därför inskränka mig till att omtala åtskilligt som torde wara alldeles nytt för den stora allmänheten Wår artige ciceron förde of från werkstad til werkstad. Här ljöd ett buller och ett dån fom af tusende åskors, där sjöd och kokade det i walsug: nar, smältugnar, regenerationsoch martinsugnar, och hwad de alt hette, dessa förfärliga eldstäder, från hwilka utgick en odräglig hetta, och emellan hwilka rörde sig swarta gestalter alldeles som om man warit i Dantes helwete. Omkring oss körde, och sköt bar man större och mindre glödande block, som inom några ögonblick förwandlades ifrån den swampartade, oformliga massa som uttogs från puddlingsugnen till präktiga stänger eller plåtar. Här hyflades järnet, där borrades eller iwarfiwas des det. Och se här en ny upfinning, en hydras ulist press fom med ett enda tryck fastnitar de bultar fom förena plåtarne till ångpannor, ångfartyg med mera. Förr hamrades kanske en halftimme på hwarje bult, nu ett tryck — och den sitter där fastnaglad som wore det för ewigheten. Bland nyare anläggningar mid mwert staden omnämner jag martinsugnarne, för tillgodoseende aff affall af järn; en blifwande werkstad för lokomotivtillwerkning och det särskilda fanons ringsgjuteriet, där f. n. regeringen har gjort stora beställningar af kanonringar. Twå officerare öfz werwaka utförandet af dessa, od) de prof fom ringarne underkastas äro sannerligen ej lätta. En dylik ring skall t. ex, då den är färdig, uphettas och twingas ned omkring en järnbult af fanongjutjärn. Då ringen swalnat urswarfwas bulten och ringen skall då wara så elastisk att den åter sammandrager sig till sin förra form. Sker ej detta är den kassabel, och förlusten blir kanske 15 a 16 000 kronor, som drabbar bolaget. Utfaller däremot profwet lyckligt, betalar regeringen under: sökningskostnaderna. Hittills ha alla dylika ringar ljag will minnas med undantag af en) beftått profwet. Regenerationsugnarne äro en färs deles sinnrik upfinning. Jag kan här ej inlåta mig på bestrifning om deras sätt att werka, will blott nämna att de eldas med torf (af sämsta beskaffenhet) hyfwelspån, ffräp af hwad slag som helst, blott det är brännbart, och att de utweckla en ofantlig wärmegrad. Tre fådane upnar finnas nu, en fjerde är under bygnad och ännu flere komma att efterhand anläggas. Genom anwändande af torf inbesparas betydliga utgifter för bränsle. År 1872 inköptes till werkstaden stenkol för 610 000 kr.; genom anwändandet af torf hoppades kapten Unge kunna nedbringa denna summa till ungefär hälften. Nödwändigheten af torfs anwändande är så mycket större, som man eljest är utsatt för firejkerna i England, pengarne sianna dessutom i landet och man kan med lugn äse ett möjligen blifjwande exportförbud af stenkol från England, hwarom, som bekant, fråga förewarit. Brännnmaterielet afger emellertid en flags illaluttande tjära, som, om den finge flyta ut i wattnet, skulle förs gifta fisken (som nyligen i Wiskan) För att fö rekomma detta siltreras den noggrannt innan den den uttappas. Förhoppningar finnas emellertid att tillgodogöra fig äfwen denna tjära, emedan Munksjö bruk i dessa dagar begärt prof af dens samma. i . Arbetarnesställning. Man torde er: inra fig att arbetarne ej woro rätt nöjda med in: förandet af betingsarbete, emedan de ej kände dets tas wälsignelser. Nu äre de däremot så nöjda därmed att strejt sannolikt skulle utbryta, om de ej finge arbeta på beting, fedan dagswerket är gjordt. Till följe af betinger utbetalar bolaget nu i ars betslöner 140 000 ronormer årligen än förut mid bolagets tre werkstäder, här, i Göteborg och i Rorrköping. Arbetarne förtjäna i medeltal 40 proc. mer än förut. Jag såg själf i böterna att detta war sant ja, att förtjänsten stundom gick till 50, 60, ja i enstaka fall till 100 proc. mer än förr. Naturligtwis har detta haft det lydligaite inflytande på arbetarnes moral. Arbetarne ups muntras widare på alla fätt att bygga sig egna bostäder. De få utan all annan såkerhet äv fitta