Sundsvalls tidning – 26 augusti 1875, sida 2

ma; 18100, OM på den andra NAN mom en lar gerkrans: Af Mohögs och Kristinedals arbetare; Skalen, fom åtföljdes af kanonsalut, beswarades af hr Södersten i enkla och erkänsamma ordalag. (S. P.) Statsrevisionen och des tjenstemän. Den första åtgärd af ärets statsrevision, som kommit till allmänhetens kännedom, har wäckt ej ringa ups märksamhet oc förwåning. Bi iyfta på tiljättandet af sekreterareposten mid revisionen. Denna tillsättning har twå sidor, hwardera förtjent af att något närmare belysas. Öwad fom främst mäste tilldraga fig upmärt: samhet är, att statskommissarien Nordlindh sökte denna befattning. Det förefaller nämligen som om han, nyligen befordrad til kommissarie i ftatskontoret, siulle ha få mycket att göra, att han ej hade tid öfrig att åtaga fig annan maktpåliggande befattning samt att hans inkomster såsom fommis: sarie skulle bereda honom en få god efonomvift ftällning, att han ej borde behöfwa splittra fin tid och öfweranstränga fina frafter för en nödtorftig bergning, utan i alt lugn kunde sköta sin ordinarie anställning i statens tjenst. Att det senare antagandet är riktigt, därom öf wertygas man genom att fafta en blid på ftatsz kontorets stat, enligt hwilket fommisfarierna tilde las en aflöning, fom man fan falla ganffa god. Hwad åter beträffar omfånget af detta ämbetss werks göromål, få fan detta ej wara särdeles stort eller åtminstone ej tillräckligt, efter fom det tillåter den ene efter den andre af de främste tjenftemäns nen att en längre tid af året egna fig åt för de: ras ordinarie tjenst främmande sysselsättning. Med förbigående af åtfiligt annat, påpeka wi blott, att statskontorets schef har tid att wara ordförande i den wigtiga fomiteen för ämbetswerkens omregles ring, och att en af kommissarierna nu fan åtaga fig att wara sekreterare wid statsrevisionen, en bes fattning fom, att döma af den därmed förenade aflöning, bör taga gansta mycken tid i anspråk. Om man ej fan annat än förmåna fig öfwer, att hrr tjenstemän i de högre graderna ha panna att bestrida möjligheten af wäsentliga förenklingar i statsförwaltningen, ehuru de mid hwarje möjligt tillfälle ådagalägga, att deras tid långt ifrån är uptagen af den ordinarie tjensten, måste man dock med nöje mottaga hwarje nytt bewis på huru flösaktigt det nu är stäldt inom wissa ämbetswerk; ty därigenom skall wäl ändock slutligen den nöds wändiga reformens allwarliga oc grundliga ges nomförande möjliggöras och påskyndas. MNiksdas gen borde mäl i detta fall snart få ögonen fult öpnade! Den andra sidan af sekreterareplatsens i ftatss revisionen tillsättning ger befogad anledning till anmärkning mot revisionens ledamöter, därför att hr Nordlindh fick denna befattning. Under de omständigheter, som wi här widrört, borde man ha kunnat wänta af hrr statsrevisorer, att de skulle afwisa hwarje försök fom nu ytterligare kunde gös ras från tjenstemannasidan för att på åtagna och aflönade styldigheters bekostnad tillskansa fig extra fördelar. Huru ha hrr statsrevisorer nu motswarat dessa förwäntningar? Jo, såsom wi redan berättat, på det sätt att statskommissarien Nordlindh utsågs till revisionens sekreterare! Wi ha i sinom tid anmärkt mot riksdagen, och särslildt mot andra kammaren, att han mid utfeende af wissa fina tjenstemän gifwit de bastantaste örfilar åt den enda kanda grundsatsen för sädana tillsättningar; och wi funna ide räkna riksdagens dåliga föredöme i detta fall såsom en ursäkt för de riksdagens delegationer, fom beträda fanuna tlans derwärda måg. Wi önsta tro, ehuru wi därom ej ega någon närmare kännedom, att åtminstone de ledamöter af statsrevisionen, fom ha andra kammarens före troende att tacka för fin därwaro, icke bidragit att främja ett system, hwars förderflighet för och oförs enlighet med reformsträfwandena rörande ämbetswerkens förenkling och tjenstemännens aslöning ligga i öppen dag. Öförsyntheten i anspråk och syfte å ena sidan fan strängt taget ej klan dra mer, än slappheten i grundsatser och den tafatta efter. gifwenheten å den andra; och så länge försöken lydas tan man knapt förutsätta annat än att de skola förnyas. Niksdagen stall aldrig förmå stäcka den byråkratiska matt, som med långa armar gris per omkring fig i wårt offentliga lif, få länge han på det område, hwarest han är ensam herre på täppan, hjälper till att lägga ut det byråtkratiffa nät, däri han själf såkrast blir fångad. (S. M.). Järnvägsundersökningar. J lördags ans lände till Hernösand kaptenen wid Helsinge reges mente V. Schöning, hwilken kommer att, under major Adelstölds öfwerinseende, werkställa de af stadens järnmmwägsfomitt beslutade järmvägsunders sökningar. I måndags ankom major ÄAdelsköld, hwilken dock endast ett par dagar kommer att uppe: hålla fig därstädes. I måndags öfwerlade hry