Wåra förhållanden äro icke sådana att wi på ett yttre sätt funna få wärdigt, fom wi alla ön skade, wisa wår alädje öfwer det höga, kära beföfet, men maren öfwertygade därom, att dd. mm. inte funna wara mera wälkomna i någon annan del af det kära fosterlandet, än här, och aldrig skola wi glömma den glädje fom detta besök beredt of. Dalarne har warit fattigt är ännu ide rikt, men wåra förfäder egde en rikedom, fom de lems nat oss i arf och fom wi oförminskadt skola lemna till wåra efterkommande, och det är rikedom af kärlek till det älstade fofterlandet, konung och fonuns gahus; när jag därför ännu en gång uttalar ett hjertligt wälkommen, få är det ide allenast ett wäl kommen, upstiget ur mitt eget hjärta, utan det är ett wälkommen, fom i närwarande stund upstiger ur hwarje hjerta hos det folk, som bygga och bo i Siljansdalen. Gud bemware fonungen, drottnin gen och konungahuset! Omedelbart därefter framträdde ordföranden i socknens komunalstämma, hemmansegaren Bröms Olof Larsson, och helsade, i ett kort och hjärtligt tal, de kungliga resandena wälkomna till socknen. Konungen höll därefter med hög och ljudlig stämma, fom hördes widt kring den tysta andattsfulla mängden följande tal: Det är mig kärt, att I här till få många tus sental dalamän och kvinnor mött mig, min gemål och min äldste fon, samt därigenom wisat, att J, lika med mig, upskatten helgden af det band, fom förenat och förenar Sweriges konung med Swe riges allmoge. När ett sådant band brustit eller saknat motswarighet i andra länder, dessa må hafwa warit de mäåäktigaste riken, har ofärd warit nära. I wårt kära hemland har det bandet mar rit hållfast under swåra tider. Det är oc af oförminstad betydelse under de tider af yttre och inre fred, samt ostörd samhällsutweckling, hwilka nu Gudilof kommit, och som, jag hoppas det, skola oafbrutet fortfara Må bandet mellan oss icke nås gonsin lossas! Aldrig trädde denna önffan liflis gare och klarare fram för mig än i detta ögon: blick, då jag står öga mot öga med eder här i hjärtat af det landskap, där Sweriges frihet och själfständighet af ålder sökt och funnit ett säkert märn. Låtom of nu samdrägtäligen ingå i Guds hus för att där böja of inför Honom, fom är Herren öfwer både konungar och folk, samt bedja om Hans nåd och kraft att, i det wi upfylla wåra jordista kallelsers pligter, wi äfwen od) framför alt må werka Hans werk och wandra Hans wäg. Då stall icke heller den wälsignelse, wi ödmjukt ned: falla öfwer wårt älskade land och def framtida öden, warda utan bönhörelse. Guds frid med eder dalamän oc kvinnor! Sedan h. m:t konungen slutat sitt tal begåfwo fig de kungliga omedelbart därefter till kyrkan, åts följda af folket. Tyst och wördnadsfullt helsade folkmassan h. m. konungens tal. Inga hurrarop höjdes. Söndagen skulle hållas i helgd, och färs ftildt platsen. fom war kyrkogården. Klockan omkring 3 e. m. lade ångbåten till wid den högtidssmyckade bryggan wid Mora. Konun: gen, drottningen och kronprinsen gingo därefter upp till det nära intill liggande wärdshuset, hwarifrån de efter ett fort uppehåll, begafwo sig till kyrkan, där en psalm sjöngs och en fort bön hölls. Då de därefter utkommo på kyrkoplanen, hwilken äfwen här war öfwerfylld af högtidsklädd allmoge, få helsades de af ordföranden i socknens fommunals nämnd, hemmansegaren Belter Swen Ersson med ett kort och hjärtligt wälkomne, hwarå konungen swarade i följande ord: Jag helsar eder redlige dannemän på denna minneswärda kyrkoplan, där fordom allwariga ord uttalades emellan mina företrädare och edra för: fäder. En gång, då alt Hopp syntes ute, wände fig Gustaf Wasa till eder, med eder hjälp började han sitt befrielsewerk och få upgick här morgon: rodnaden af Sweriges storhets och äras dag. J en senare tid fom en annan Gustaf äfwen till eder, och ej heller han wädjade förgäfwes till eder fosterlandskärlek, då han hade behof af edra swärd för att förswara war gräns. Jag har ide i dag kommit för att bedja om edra fwärd, ehuru jag är miss om, att de skulle ej nekas mig om jag upfordrade dem för wart lands wärn; men jag är kommen, jämte drottningen och min fon, för att säga eder att wi hysa tillgifwenhet för eder och för denna minnesrika bygd, samt nttala den öns ffan, att här alltid måtte bewaras förfädrens tro, redlighet och enkla seder, ty då stall och ett lyct ligt land lemnas måra efterkommande i arf. — Guds fred med eder! Detta tal hördes midt omkring. Därefter afs reste de kungliga med fit til den historista min: nesrika platsen Utmeland för att bese ftället. Under wägen mötte, så wål å Siljan som på Dalelfwen, stora båtar fyllda med allmoge, meds förande bloss, för att på detta fätt helsa tonungaparet. Stränderna rundt omkring woro prydda med brinnande tjärtunnor; byarne mworo illumineRF