lan erhöll förre riksdagsmannen Boström 21 röster. Närmast i röstetal war bruksegaren A. Rydberg med 10 röster. De militära postutnämningarne ha föranledt följande yttrande af Göteborgs Handelsz och Sjöfarts-Tidning: Det omtalades tämligen allmänt, wid tiden för det senaste ombytet af konungens rådgifware, att den nyutnämde schefen för finansdepartementet, d:r H. Forssell, blifwit inom den första tonfelj, hwari han deltog, satt på ett swårt prof. Det stulle nämligen då blifwit honom förelagdt att tills styrka utnämningen af en eller twänne äldre militärer till då lediga postkontor. Hade hr F. iom då war aldeles ny i fäderna, gått in härpå, få hade han och warit bunden för framtiden. Men han egde sinnesnärwaro nog att afböja saken, fom för den slull wardt upsljuten. Så omtalades det, wisserligen ej utan loford öfwer det unga statsrådet, och ryktet fick en wiss bekräftelse, då den person, fom erhållit konungens löfte om Lidköpings postkontor — ett af de lediga — sedermera wardt utnämd till ståthållare på ett af de kungliga lustslotten. Nu war sålunda, förestälde man sig, det gamla systemet brutet. Postkontoren slulle dädanefter ups höra, likasom det sedan flera år förut ffett med tullwerkets tjenster, att wara pensionsplatser för äldre oc) otjänstbare officerare. Och i denna föreftällning har man, ju längre tiden lidit, blifwit styrkt. Så mycket större och oangenämare måste då öfwerraskningen blifwa, när man i dag erfar, att de twänne postkontoren i Borås och Lidköping blifwit lemnade åt twenne ryttmästare, den ene född 1822, den andre född 1823. Statsrådet Forssel skulle sålunda hafwa lemnat sin första och riktiga ftånde punkt, eller oc har Hela den ofwannämda berät: telsen warit ogrundad, något fom doc är swårt att tro. Det wore bortkastade ord att widare tala om det falska systemet att löna perjoner, fom blifwit öfweråriga eller otjänftbara på en embetsmannabana, med ämbeten och tjänster på en annan. Syfte met är helt enkelt demoralicerande för båda tjänftebanorna, för officerarne, fom därmed slappas i fin nitälskan att göra fig få duglige fom möjligt i fin tjänft, då det rösta fig med tanten: Jag får mäländå ett postkontor — och för postwerkets tjänstemän, hos hwilka den nedslående tanken ständigt fram träder: Hwad gagna of flit och duglighet och mångårig tjänst, när en fapten eller ryttmästare upträder fom medtäflare? Det är ju då ide egens skaperna i tjänften, fom wäga i mågftålen. Smårt hafwa wi också att fatta, huru detta fyr stem fan stå tillsammans med grundlagens före: skrift, att fonungen fäfte, wid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjänst och flidlig: het — och denna föreskrift är likwäl af fonungen och hans rådgifware, likasom af oss alle, med ed fäst. Man inwänder måhända: men denne kapten, denne ryttmästare har inlagt mycken för: tjänst och skicklighet, fast ide i den ma förrättnina, och då äro grundlagens bud ej öfwerträdda. — Ett sådant fätt att tala är, lindrigast sagdt, advokatoriskt. Grundlagen fan här ide mena annat än skicklighet oh förtjänst för just den plats, hwartill befordran fler. Utom def synes det wara nu mer än någonsin aalet, att militäre tjänftemän få civila tjänfter i penfion, åtminstone Hmwad indelta härens befäl wid: kommer, då lönerna här blifwit mycket höjda och desse officerare hafwa så lång ledighet om året, att de wäl funna därjämte draga inkomst från anz dra håll, såsom de också ganska allmänt göra. Aro de få bortkomne, att de ej ens förmått göra detta, få frågas: huru går det då med poftbontoren? Systemet är — ware det nog sagdt — falskt och förkastligt, och det gör oss ganska ondt, att det löfte, fom låg, enligt ryktet, i den nye schefens för finansdepartementet första upträdande, blifwit bragt på skam. Alldeles för mycket krångel! Nianforss kommun, fom har 425 inwånare, hör i administratift hänseende under twå domsagor eller fögderier och tre tingslag. Med afseende på de stundande walen till Andra kammaren förete sig här följande egendomliga förhällanden: Ser af kommunens åtta walberättigade skola wälja en elektor för att in: för domhafwarden i W. Helsinglands domsaga deltaga i det medelbara walet. Af de båda öfriga skall den ene wederbörligen afge fin röst på riks dagsman inför den andre (som är fommunalftämmas ordförande), hwilken åter har att efter ins tagandet af denna od möjligen fin egen röft, ofördröjligen insända walprotokollet til domhaf: wanden i N. Helsinglands domsaga, där det omer delbara walsättet anwändes. Anmärkas bör att den där enda rösten inför kommunalstämmans ordf. skall afges medelst sluten sedel — få att anonynriteten sorgfälligt bewaras! Wore nu det medel bara walsättet rådande äfwen inom N. Helling: land, få skulle dessa twå walberättigade tomma att utse en bland de 40 elektorer, som komme att