Sundsvalls tidning – 14 augusti 1875, sida 2

Fundsbull d. U Augusti. Medelpads Lutherska Missionssällskap hade, fom wi redan omnämnt fitt årsmöte i tors: dags och i går och predikades i torsdags på för: middagen för wäckande till deltagande uti den ytre missionen af lektor Elmblad och pastor Pettersson från Stockholm, om eftermiddagen samlades man åter, för att dryfta de i stadens tidningars ans nonnsafdelning förut tillkännagifne frågorna, hwaraf blott de twå förfta den dagen medhunnos. Den första frågan lydde sålunda: Hwilka lär domar med afseende på ytre missionen och dess bes drifwande kunna wi hämta af Maths 28 kap. 18 —20 verserna. Dessa uplästes lydande få här: Oh Fesus gick fram och talade med dem (nämli gen de 11 lärjungarne) och fade: Mig är gifwen all makt i himmelen och på jorden Gän för den skull ut od lärer allt folk och döpen dem i Fo drens och Sonens och den Helige Andas nanm. Och lärer dem hålla allt det Jag hafwer eder be fallt; och fi, Jag är när eder alla dagar intill werldens ände. Dessa ords betydelse tolkades först aj komminister Modin salunda, att misfionsmwerksamheten grundar sig på Jesu Kristi egen befalls ning, men ej på de därför werkandes egna hugskott eller wilja; att detta bud ej afsäg endast de 11 lärjungarne och Kristi närmaste efterföljare utan Hans lärjungar i alla tider och länder. Denna förpliktelse hade sedan de kristna kyrkorna i alla tider och länder erkänt; och därwid kunde mwisferligen stundom skiljaktiga meningar hafwa funnits rörande en och annan underordnad bisak eller enstildhet, men alldrig angående själfwa hufwudsaken. Widare wisade historien huruledes denna befallning blifwit atlydd, få att Guds ord blifwit småningom gjord tillgängligt för alla folt, och en stor mängd hade redan blifwa omwända men doc ej på samma tid utan somliga förr ad andra sednare. Bude: innehölle befallningen att de, fom ifrån de hed: niska ftyggelferna skulle omwändas till kristendomen och ej till jå kallade bildade werldsmenniskor, hwilfet ej innebure famma fullftändiga hjärtats oms skapning. Han framställde widare frågan Hwilkendera först borde ega rum, omwändelsen eller dör pelsen, samt wisade exempel ur nya testamentet, där omwändelsen egt rum först och dopet kommit federmera. — Hwad Modin sälunda ytrat, ut: wecklades sedan widare af kyrkoherdarne Thelberg, Ruuth och Boström samt af ordföranden hr Elms blad, och fästade mi of däribland mid ett yttrande af hr Ruuth, att om missionärerna ej lyckades wore skammen ej wår utan Guds, fom ej hade tillftälldt det få att deras arbete skulle krönas med framgång. Den andra frågan lydde: Kan och bör något ytterligare göras för missionsintressets wäckande hos oss än fom redan är gjordt. Wid dess dryfs tande fit man i början åter och närmare utmed lade höra framställas samma åskådning hwaraf hr Ruuths nyss anförda ytrande war ett uttryck, nämligen att om ock det är kärleken till Herren som åstadkomme missionsintresset, få är det doc Herren själf fom wäcker få wäl den ena som det andra, når Han finner rätta tiden wara inne Häraf drogs dock ej den slutsats, som man borde haft rätt att wänta, nämligen att wi människor ej behöfwa bråka med den saken utan öfwerlemne den alldeles åt Herrans uteslutande omwårdnad -Man bör dod ej häraf sluta att talaren är baptist, ti eudast fullwuxet jolt lärer han medgiswa underwisningen för