Sundsvalls tidning – 5 augusti 1875, sida 3

a 18 fots watten antråsfsa ven traftga segelduken. Silfret har man likwäl ännu ej fått upp, men man har godt hopp om att det ffall lyckas, få snart dykare hunnit anskaffas. IFFFFFJFJ Folkmötet i Ytterlännäs skolhus den 25 juli. (Efter Hernöjands-Poften). (Forts. fr. n:r 88). Förswarsfrågan. Efter det yrkande före nummits. att frågan ej måtte till behandling före tagas, enär de närwarande saknade nödig sakinsigt för att yttra fig rörande den samma, begärdes ordet af hr Malmberg, hwilken erkände swårigheten för mötet att diskutera denna fråga, ehuru dess fara lösning wore af yttersta behofwet påkallad, då wi för närwarande kunde sägas wara utan alt förswar, samt uttalade fin förtröstan därom, att ingen torde draga fig undan för de upoffringar, i den mån wi förmå bära dem, hwilfa grundlägs gandet of ett werkligt od kraftigt förswar kunde erfordra. Talaren wille i korthet angifwa fin ftällning till frågan. Tal. hade ej kunnat gilla k. m:ts förslag i ämnet, enär detsamma wanstäldes af ftadgandet om Ålottning för uttagande af de märnepligtige, fom skulle erhålla en fullftändigare öfning, under det tal:s åsigt wore, att alla borde erhålla lika öfning och i lika mån wara skyldige att deltaga i rikets förswar. Tal. hade därför anfett nös digt, att man erhölle ett nytt förflag, bygdt, fåfom det Abelinsta, på stam och bewäring, od) hade han därföre mid riksdagen förenat fig i major Tolls yrkande, fom och blef riksdagens beslut. Kapten Westerlund i Nyland hemstälde, att mötet måtte förklara fig med förtroende öfwerlemna denna fråga åt fin blifwande representants profning. — Hr Sdhöns meyr upläste följande striftliga anförande: Hwad angår härordningen, är det att beklaga, att det utaf regeringen framlagda wäl utarbetade förflas get blifwit wid riksdagen mer och mindre mifförs stätt och att sedan en gång för alla beslutats, att landets förswar skall grundas på allmän märnepliat, under förutsättning af indelningswerkets ups hörande, särstilda partiasigter göra fig gällande om förswarets stödjande fortjarande på en sa tals lad stam med aflöning (fom maste påfordra betys dande summor öfwerstigande de hittils warande), i och hwarmed bewäringen lemnas ofullstandig öfning. hwarigenom förswaret aldrig kan blifwa rent fosterländstt, då det stall utgöras af legoknektar, och bewäringens medwerkan ice blifwa ändamälss enlig och betryggande, enär den bewåringsstyldige i brist på fullkomlig militäriff utbildning och öfning ej fan med full tillit til fina krafter och fin slickighet möta fienden under nu mera gällande krigskonst. Man har ryggat tillbaka för de före slagna 101: månadernas öfning, fruktande att det kasernlif, som därmed slulle förenas, maste inwerka på hans sedlighet och förstöra hans moraliskta wärde; men man bör ej förbise, att hans kropps od) fjälskrafter komma att så tagas i anspråk dels med militäriska öfningar dels med läsning samt firifs och räknekonst jämte sådan sysselsattning och regels bundenhet i öfrigt, att hans fristunder icke lemna rum hwarken för kroglif eller sinnesförstorande förehafwanden Förhällandet kan saledes nåra jemföras med iakttagelserna, hwad kunskapsinhämtningen angår, uti de nu pa flere orter inrättade folkhög ffolor, få att, utom den militarisla upfoftran mans nen erhåller till bätnad för fäderneslandet hankwine ner kunslaper, fom blifwa honom jjalf nyttiga hela lifvet igenom, inom hwad werkningskrets han ftannar; oc hans lefnadsförhallanden under kfaferne ringstiden blifwa kontrollerade lika med eleverna i krigsstolan, så att därför ej är något att befara Jag håller fåledes före, att denna orts blifmande rikodagsman bör göra fin winning, att denna fråga löses på ett för fäderneslandet tillfredsställande sätt. — Disponenten Dahlberg föreslog följande resolution: Mötet, fom icke anser sig kunna i detalj bedöma de olika förslag som blifwit frame stälda för ett starkare förfwar, uttalar, att blifmande reprefentant må arbeta för, att detta förs swar må byggas på sådane grunder, att det ialla händelser må blifwa betryggande, och därjämte att de kostnader. som däraf må blifwa en följd. ehuru de till en början funna synas stora, doc ide i och för fig böra afskracka en representant ifrån att oms fatta ett sadant förflag. — Hr Malmberg föres slog ett amendement till hr Dahlbergs refolutionsförslag af innehåll, att arundläggandet af ett nytt förswar borde ställas i famband med grundstatternas och indelningswerkets afftaffande. På frames stälda propositioner ogillade mötet härefter hr Sdön: meyrs förslag, hr Dahlbergs oförändrade förslag samt hr Dahlbergs förslag med hr Malmbergs amendement, samt antog den af hr Westerlund föreslagna resolutionen. Det torde förtjena antednas att swaren på alla dessa proposttioner woro föga ljudliga; det enda swar, hwarwid nagon slags lifligabet förspordes, war afslaget å hr Dahlbergs förslag med hv Malmbergs amendement. Sr Sa welius uttalade den förmodan, att antagandet af br Westerlunds refalutian oacntsfjiaon hlatt hatnNNa