år 1862 Flere dykeriarbeten i denna wäg hafwa blifwit företagna under loppet af tio år, men utan något lyckligt rejultat förr än nu. Den slutligen loclige har endast uppehållet fig wid wraket i 46 timmar, då han fann kassakistan begrafwen tre eller fyra fot djupt ned i leran på 78 fots djur från wattenytan. Genom att placera en torpedo i närheten af kassakistan blef den framsprängd. och dä den hissades upp på däd föll några guld: mynt ur en remna å densamma. Kistan säges innehålla mellan 60 000 och 100 000 dollars i guld. Man har beräknat att mer än 100 000 dollars hafwa utgifwits af flere personer, som hit: tills fåfängt arbetat att åtfomma den nu i dagen frambragta skatten. Då kapten Brown undersökte wraket påträffade han en månnislokropp i petrifis ceradt tillstånd, fullkomligt bibehållen. Kaptenen förmodar, att det är lifet af en officer, od har han förklarat, att han will uptaga detsamma ans tingen för wetenskapligt ändamål eller för def almänna förewisning. Mensklig råhets höjd. En rättegång om ett fadermord, som torde wara utan sin like, har i dessa dagar egt rum i Graz i Steyermark. Wi redogöra här nedan för det förhör, som hölls med makarne Vincenz och Agnes Weissbacher, och som ensamt är tillräckligt att måla mordet i hela sin afslywärdhet. Hustrun afgaf ungefär följande bekännelse: — Jag och Vincenz gifte of för ett år sedan, och en kort tid lefde wi ganska wäl tillsammans med gubben, men så började det snart att gå på tok. Wi kunde ej draga ens med honom, emedan han blandade fig i allting, fom egentligen ide ans gick honom; men största orsakerna til stridigheterna war att gubben alltid tog af wårt mjöl, då han slulle koka mat åt sig. Han hade wäl kunnat ta af sitt eget mjöl — eller hur? Nå ja, den 21 januari kom ordföranden i sockennämnden och sade att den gamle wille sälja fin gård för att ändtligen få wara i fred Min man blef alldeles rasande och fade redan då att han måste taga lifwet af fin far, det kunde ej längre gå på det här wir set. Men jag tydte att han stulle wänta få länge tills jag själf blef ond, och därom fom han öfwer ens med mig. Men det dröjde i tre dagar innan han fom därhän. Den 24 grälade wi åter om mjölet, oc då blefwo wi bäda mycket upretade. Klockan half 11 gingo wi til sängs, menmin man klädde ej af fig, emedan han redan fattat fitt bes slut att döda gubben. Wid midnattstid gingo wi öfwer till fars stuga och ljus brann hela natten så wäl hos oss fom hos far. Min man grep nu fatt om gubbens händer, jag lindade en halsduk om halsen på honom, gjorde en flinga baftil och började att draga starkt til. Gubben började nu bedja att wi stulle afstå från saken, men nu war det försent. Efter en stund aflöste jag min man och Höll i fars händer, medan min man drog til snaran. — Och huru länge fortsatte ni detta hjärtlösa handlingssätt? — frägade domaren. Det wet jag inte få noga, men när wi kommo tillbaka till wår stuga war klockan öfwer 2. — Ni pinade altså den gamle i twå timmars tid? — Ja, det kunde wäl wara ungefär twå tims mar. — Nå, och slutet? — So, gubben blef alt swagare od swagare, men han skrek högt, och få lade wi en duk öfwer munnen på honom, så att inte grannarne stulle höra honom, och emedan wi trodde att han på det sättet slulle kvåfwas. Men det git inte att kvafva honom, och få började wi ånyo med firyps ningen. Gubben förswarade sig duktigt och kastade fig fram och tillbaka i sången, men jag höll händerna fast på honom och min man drog alt hår dare och hårdare till halsduken. Då wi sågo att det led emot slutet tog min man ett waxljus. fom wi läto inwiga i päskas, stack det i händerna på den gamle, och få började wi bedja på rofenfrans fen tills den war alldeles slut. Då den gamle uphört att andas, togo wi af honom halsduten och gingo tillbaka till mår stuga. — Nå, när ni med er man inträdde i den gam: les kammare, talade ni då något med honom? — Za, litet. Min man fade til gubben: nu målte du dö far, jag stall taga lifwet af dig. Då började far bedja att wi inte skulle döda honom. — Sade han ingenting widare? — Nej, wi började genast. — Den gamle hade ju äfwen en ffråma i ans sigtet, hwarifrån fom den? — Far strek få mycket att min man måfte skaka om honom för att få honom att ligga stilla och då fom wål skraman till — Har ni gått i stola? — Fa wisst. jag gick i stola i Kofenberg, men inte lärde jag just mycket. — Känner ni tio Guds bud? — Sa, dem fid man ju lära fig i nattmardsitolan. — Gåledes fänner ni budet: du skall ide dräpa? — Sa wisst. oo Mlat .QO PP KG